Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
IX. Gamla »skojargården» får furstliga besök. — Våra lekar förläggas till Klara kyrkogård. — Pojkslagsmål. — En pojke, som de försökte rycka byxorna av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några småknattar på vår sida kröpo modigt fram och medan
vår unge Sven Duva med vilt mod höll de stora pojkarna ifrån
sig med att svänga remmen över sitt huvud, hade han en svärm
småpojkar kring sig, som ideligen nappade efter hans byxor
och ville ha ned dem. Situationen var för visso över sig
komisk. Slutligen stod den arme »skolråttan» med byxorna djupt
nere vid fötterna och blev hjärtligt utskrattad. Vilket för
övrigt är värre än att få smörj. Han måste ge tappt, luta sig
ned och hasa upp pantalongerna, varefter han gnodde allt vad
benen förmådde, för att klara toaletten och sedan börja på
ny kula.
Men då var striden avblåst. Kyrkogården rensad från allt
vad »råttor» heter. För den gången. Snart blossade dock nya
strider upp med olika segerresultat.
— — —
I Klara skola kom undertecknad i fröken Lundins klass.
Vår lärarinna var en resolut dam, som hade mycken respekt
med sig, men var detta oaktat i själ och hjärta en mycket god
kvinna, till vilken vi alla sågo upp. Man skulle av detta kunna
tro, att det flåbuseri, som karakteriserade skolan på
Ladugårdslandet, var bannlyst här. Men nej! Det hörde till tidens
sed, att pojkar skulle ha stryk, allt enligt den ljuvliga
parollen: har dom inte gjort något rackartyg, så kommer dom
att göra ...
Ingalunda dock att vår fröken begagnade sig av metoden
i fråga, men vi hade en överlärare, vilken till på köpet hade
att undervisa oss i matematik. Den mannen var en komplett
slagmaskin. Han kunde ibland bli arg till hysteri, och då ...
Hurrilarna dansade i luften och han frågade knappast efter
om slaget träffade syndaren eller syndarens granne. Han
fräste och slog, och ofta visste man inte varför han slog. Vi
voro nämligen rätt så hyggliga pojkar och de övriga lärarna
rörde oss aldrig, men överläraren skulle tydligen markera sin
höga ställning.
Följande scen är rätt så karakteristisk:
En liten knatting, en mycket avhållen kamrat för resten,
hade ohjälpligt och för all tid stött sig med den mäktige, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
