Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XI. En hel gata försvunnen. — Vi pojkar bilda en egen brandkår. — Andra pojkstreck. — Jag ser den första revyen här i livet. — Ett farligt frö som såddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi fingo med av hans karamellrikedom och, på sommaren, fingo
komma in i trädgården, för att leka med honom. Var det
frukttid, måste vi dock iakttaga försiktighet visavi fruktträden.
En av oss pojkar, som en gång tog sig för att ruska i ett av
träden, blev så ordentligt gastkramad av den sinnesslöe, att
vi alla trodde att det skulle kosta den fruktsnattande livet.
Längre ned åt gatan låg åt höger ett par klädstånd och mitt
emot, i hörnet av Norrlandsgatan, ytterligare ett bageri. Gatan
slutade vid Norrmalmstorgs-, n. v. Biblioteksgatan, och alldeles
mitt emot ett litet trevligt hus med gröna luckor för fönstren,
ett hus som ägdes av Billströms.
Det var en gata för pojkar!
Främst den stupbranta backen, vilken var idealet som
kälkbacke, så alla de underliga gamla husen och de många
trädgårdarna. I huset dit vi kommo, fanns det inne på gården ett
väldigt magasin, som en gång varit tobakslada; i det rucklet
gjorde vi oss hemmastadda och så skapade vi om det till —
brandstation. Liksom vi, helt naturligt, för resten, skulle leka
soldater på Ladugårdslandet, skulle vi bilda en brandkår i
Jakob, nära grannar som vi voro till den då nya brandstationen på
Johannesplan. Den stationen lockade oss ideligen, i synnerhet
för att se brandsoldaterna klättra på långa stegar. Mest njöto
vi dock av utryckningarna, men den sortens »nöjen» var ju
inte att stå och vänta på.
Den av oss bildade »brandkåren» bestod av ett tjugutal
ungdomar från Lutternsgatan men också från den bredvid
liggande Lästmakaregatan. Vi hade samlat ihop så pass med
pengar, att vi kunde beställa oss nog så stilenliga kaskar av
papp, gjorda av en bokbindare på Stortorget i Sta’n, linor,
flätade på samma sätt som brandmanskapens, hade vi över
ena axeln och yxor saknades inte heller. De voro av trä och
gjorda av snickarn i samma hus där undertecknad bodde. Hade
alltid tur att få en snickare till granne.
Den här snickarn hette Höök och hade en hund som han
kallade »Som herrn». Detta sistnämnda geniala påhitt var en
ständig glädje för oss pojkar. Med den troskyldigaste min i
världen kunde vi antasta en förbigående herre och fråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
