Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XIII. Några hemligheter från en tandläkarateljé. — Litet om konsten att göra lösgommar. — Vi flytta till 10 Artillerigatan samt »leka cirkus» i en vedbod. — Ett dramatiskt sammanträffande med vedbodens ägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
examensfordringarna för tandläkarstuderande, och så var det
bara att gno på, trots lagar och förordningar, allt i hopp att
en gång i livet »med kunglig majestäts nåd» få dispens vad
gällde de nya tilläggen i lagen.
Det var sålunda i en plågans och skrikens värld, jag blivit
satt, men ingalunda kunde andras plågor förtaga mig mitt goda
humör och döda den s. k. teaterfebern inom mig. Utan att ett
ögonblick låta mig störas av patienternas skrik, satt jag och
tänkte ut scener i blivande teaterpjäser eller nunnade jag på
kuplettmelodier. Teatern hade tagit mig med hull och hår.
Jag hade t. o. m. beslutat skriva en pjäs till amatörteatern
i samma hus, och medan jag formade lösgommar skapade jag
vilt burleska teaterscener. En dag kunde jag visa mina båda
principaler ett 1-aktsstycke, kallat »Kupido», ett lustspel med
sång i en akt. Båda mina principaler gillade stycket, och efter
det var söndag, när de läste det, beslöto de hjälpa mig. Min
bror, som hade en synnerligen vacker handstil, var hygglig nog
att renskriva manuskriptet, och »den andra doktorn», rätt så
hemma på pianot, hjälpte mig reda ut metern i slutsången. På
kvällen var det hela färdigt. På måndagen upplämnades det
till direktionen för teatern i snickarverkstaden och på tisdagen
underrättades jag om att stycket ej kunde spelas, därför att
teatern befann sig i full upplösning ... Man skulle inte spela
längre. Dock — det var inte sista gången i mitt liv jag möttes
av det ödet.
Många år efteråt fick jag av en slump min käre »Kupido»
i min ägo och jag förvarar den allt fortfarande med stor
fadersstolthet.
| *</table>
Vi hade nu lämnat Lutternsgatan och bodde på Ladugårdslandet igen. Det var i 10:an Artillerigatan, hörnet av Riddaregatan, ett väldigt huskomplex med en kolossal gård, vilken så att säga inbjöd till en hel mängd pojkputs. Strax nedanför 10:an låg dessutom Artilleriplan, sedermera uppslukad av K. hovstallet. Den var på min tid en mycket eftersökt lekplats med stora gräsmattor, på vilka det för övrigt << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rannsten/0095.html 
|