Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XIV. Minnen från lästiden. — Vega anländer till Stockholm. — Den vackraste eklärering, man bestått huvudstaden. — Djurgårdsteatern sommaren 1880. — Ett trevligt uppdrag för en teatertokig pojke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komminister Widén, en synnerligt godlynt man, som ideligen tog
stora prisar ur sin kära snusdosa. Den dosan, av silver för
övrigt, hade han en gång lagt ifrån sig på bordet, när han i
något ärende gick ut ur rummet. En av de mera bångstyriga
pojkarna skyndade fram och tog dosan samt ämnade sticka
fingrarna i samma, då ägaren plötsligt uppenbarade sig.
Pojken blev med ens så perplex, att han — tappade dosan på
golvet, varvid naturligtvis snuset flög omkring. W. tittade en
stund på snuset på golvet och sedan på olycksfågeln. Han
var icke ond, men han frågade allvarligt:
»Snusar ni, pojkar?»
»Jaa», skreko vi allihop. Och ur pojkfickorna flögo små
dosor av näver.
Vår lärare tog närmaste pojkes dosa och tittade i den. Den
var fylld med så kallat pudersocker, gult farinsocker.
W. log. Antagligen hade han själv en gång lagt
pudersocker »på läpp». Han skickade attentatorn efter nytt snus och
ingenting av groll förmärktes mot den djärve.
— — —
Mamma hade ett par nätter setat uppe för att av en av
pappas gamla frackar sy mig gå-fram-kläder. Hon var ju
änka och det gällde att spara. Jag kommer ihåg, att hon inte
till långförhörsdagen hann sy knappar och knapphål, utan
resolut hade sytt ihop den lilla kavajen ...
Man hade då börjat med att kläda läsgossarna i kavaj, i
stället för i frack. Detta senare på en pojke bedrövliga plagg,
användes väl ännu bland stadens lärpojkar, särskilt gingo alla
sotarlärlingar i frack och — hög hatt. De skulle nämligen,
enligt tidens sed, utrustas av sina mästare. Man skulle under
mindre allvarliga förhållanden helt visst ha skrattat gott åt de
stackars pojkarna. Det var i rent av otrolig grad löjeväckande
att se de små parvlarna komma i frackar, de där nästan släpade
bak, och så en hög hatt, som skulle ramlat ned på axlarna på
dem, om inte Gud i sin godhet försett alla pojkar med duktigt
tilltagna öron.
Det blev dock ej, detta läsår, så allvarligt under skriftermål
och konfirmation i Ladugårdslands vackra kyrka, som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
