Rännstensungar och storborgare / 105 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XIV. Minnen från lästiden. — Vega anländer till Stockholm. — Den vackraste eklärering, man bestått huvudstaden. — Djurgårdsteatern sommaren 1880. — Ett trevligt uppdrag för en teatertokig pojke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dylikt. Han måtte i sanning ha

Gustaf Key.

förstått ställa sig in, ty han fick låna
allt han pekade på. En åkare kom
och möblerna fördes ut till
Djurgårdsteatern, främst dock upp i
direktörens privata våning i
teaterhuset. Han hade naturligtvis lovat
betala en viss hyra för det hela och
den hyran ålåg det undertecknad att
inkassera. Ett synnerligt kärt göra
för en teatertokig pojke. Jag rände
dag ut och dag in på teatern i fråga,
för att få de där fattiga
hyresmedlen. Det var nämligen inte lätt att
träffa direktören och samma gjorde
det mig, för resten, jag kom så
gärna igen.

En gång minns jag dock, att jag belönades för mina ideliga
promenader till den Mineurska gamla teaterladan. Det var
en måndag och jag mötte direktören vid särskilt gott lynne.
Det hade förmodligen varit en god recett dagen före, och han
hade sedlar i alla fickor. Stora och små sedlar, ihopknycklade
och synbart nedstoppade nävtals. Senare års erfarenhet talar,
förstås, för att den gode direktören spelat hasard natten före
och att de många sedlarna vunnits på »knack» eller »bank».
Vilket som, tog han upp sedlar ur alla fickor och slängde dem
i hörnet på en gammal soffa, som stod i möbelrummet. Det
blev en rätt så anständig hög.

»Se där», sade han, »se ut vad du ska ha.»

Jag högg med god blick en tia och en femma samt slätade
ut dem och tackade, varefter jag glädjestrålande sprang hem
med skatten. Det var första och sista gången hyran för de
lånade möblerna blev betalad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>