Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XVI. Billighetslektyr. — Ett djärvt tilltag. — Ett råttbo i en annars komfortabel våning. — Hur samma råttor behandlade en katt. — Straffet. — Mitt första varietébesök och om det busliv, som den tiden fördes på våra varietéer. — Lindansaren Ricardos nedstörtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom norra Indien», som handlade om en konstgjord elefant,
ursprunget skulle man kunna säga till nutidens automobiler.
Väntan på att revisorn skulle skära upp boken i fråga
övergick slutligen till rent sjuklig spänning. Var den bara
uppskuren, kunde jag ledigt läsa under de timmar på dagen
ägaren var borta. Men nej, det blev ingen uppsprättning, och till
sist hade spänningen till den grad gripit mig, att jag helt enkelt
tog och skar upp boken själv ... Visserligen ett par ark i
taget, men sedan med ens och allt igenom.
Jag väntade svåra efterräkningar för det brottet, men
revisorn sade aldrig ett ord. Gud vet om han någonsin läste boken,
antagligen returnerades den till bokhandlaren uppskuren som
den var.
— — —
Vi bodde nu i en våning på nedre botten i
Wahrendorffsgatan 10, och det var mycket svårt att själv författa något —
lägenheten vimlade så av råttor, att man inte kunde ha fötterna
på golvet, utan måste sitta uppkrupen med benen eller ligga.
Det senare oftast omöjligt det med. Råttorna, stora som kattor,
sprungo på panelen och generade sig inte för att skutta över
den liggande, för att komma ned till golvet. Om nätterna levde
de rent rövarliv, de läto som en flock gråsparvar, och endast
genom att slå med en påk i golvet eller stöta med en stol fick
man så pass lugn att man för en stund kunde somna in och
glömma eländet. Det var visserligen teaterråttor, komna från
den alldeles tätt intill liggande Dramatiska teatern, men ändå ...
Naturligtvis gjorde man allt för att bli kvitt fräckusarna.
En dag anskaffades en katt, som skulle hjälpa oss få
nattsömn. Katten hade inte varit en timme i våningen, förrän vi
plötsligt fingo höra ett fräsande och ett pipande. Katten kom
med svansen i vädret och håret på ända tvärs över salsgolvet,
förföljd av några stycken råttor. Med ett språng var katten
uppe på fönsterposten och ut genom den öppna dragrutan.
Råttorna hade statuerat ett reellt exempel och voro nu herrar
på täppan.
Att klaga för värden hjälpte inte, han sade frankt ifrån,
att det inte fanns råttor i våningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
