Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XVI. Billighetslektyr. — Ett djärvt tilltag. — Ett råttbo i en annars komfortabel våning. — Hur samma råttor behandlade en katt. — Straffet. — Mitt första varietébesök och om det busliv, som den tiden fördes på våra varietéer. — Lindansaren Ricardos nedstörtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kontraktet måste till slut brytas och vi packade in, varefter
våningen hyrdes av en modist och hennes unga dotter. De
trodde inte våra varningar, men redan efter ett par nätter
flydde även de ur den ohyggliga lägenheten.
— — —
Trots allt fortfor värden bedyra, att inga råttor existerade
i våningen i fråga.
Vi lyckades emellertid vid vår flyttning övertyga honom om
motsatsen. Äldste bror hade hittat på ett visserligen grymt,
men rätt så verksamt råttutrotningsmedel. Han stekte små
fläsktärningar i mycket, mycket salt flottyr och strödde
tärningarna över golvet samt satte ut en mängd flata tallrikar
med vatten. Detta sista natten som vi bebodde lägenheten och
i ett rum, som var utrymt.
Råttkräken lockades till i massa och förtärde glupskt betet.
Törsten tog därefter sådan överhand, att de rent ut sagt —
drucko ihjäl sig.
På morgonen ihopsamlades 18 råttlik, vilka alla i en rad
placerades utanför värdens köksdörr, vilken ledde ut mot gården.
Det hela kan anses som djurplågeri, men det gälde två
saker: att söka utrota våningens plågoandar samt bevisa värden
hur obeboelig samma våning var.
— — —
Jag minns, att jag den sommaren för första gången besökte
en varieté. Vi gingo två jämnåriga upp till Mosebacke, vilket
etablissemang innehades av källarmästaren Qvintus Mellgren,
en liten jovialisk man, laddad, kan man säga, med de mest
vilda idéer att draga folk till sin lokal.
Han hade denna sommar inrättat en friluftsvarieté på
nedersta terrassen. En scen var uppförd på långsidan, alltså
med ryggen mot den vackra utsikten, och nedanför den scenen
voro hundratals bord utplanterade i det fria. Kom det regn,
hade publiken att söka skydd dels i gamla Wallmanska
danssalongen, dels i den paviljong, där frälsningsarmen nu
residerar, i vilka salonger, de där sades rymma 1,800 personer,
föreställningen fortsattes.
Vi bägge unga slogo oss ned vid ett bord längst bort, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
