Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XVII. Det olyckssaliga Mosebacke etablissemanget. — Luftseglaren Rollas djärva bragd. — Begravningen. — En ung trapetzkonstnärinna skadad. — Några korta drag ur Frans Hodells liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att falskt annonsera det R. skulle uppträda på kvällen.
Publiken, som narrats dit upp, var utom sig, och pressen tog därpå
i med en kraft, att Mosebacke måste stängas så gott som
omedelbart.
Rollas sista färd från det kolossalt blomsterprydda rummet
på Bårhuset till Norra kyrkogården den 6 juni blev en
allenastående högtidlighet och fråga är om någonsin här i Stockholm
så mycket folk varit ute för att beskåda ett liktåg. Den
sorglöse Rolla, som av en slump kom hit till Stockholm och för ett
ringa gage vågade sig på det djärva utspringet, blev hyllad som
en furste när han fördes till sin sista vilokammare, samt
förevigad på mångahanda sätt. Hans namn skall också
ihågkommas av ännu några generationer framåt. Välförtjänt på sitt
sätt, ty djärv var han. Men också otroligt sorglös.
Rolla efterlämnade en åldrig moder, för vilken man här på
Alhambra, två dagar efter sonens begravning, anordnade en
s. k. recett.
— — —
1887 hade Mosebacke kommit i synnerligen kraftiga
ledarhänder. Det var de bägge Tivolidirektörerna, Anshelm Berg
och H. Adacker, som beslutat bygga en ordentlig varietésalong
däruppe samt på bästa sätt utnyttja de stora utrymmen, som
uppstått, när etablissemanget fick sin nya terrass av järn. Hit
skulle Tivolis »vylda jur» flyttas vintertid, och här skulle för
övrigt Tivoliprogrammet kunna fortsätta, när det blev höst
och kallt ute på Djurgården. Idéen var storstadsmässig, men
sprack så gott som med ens. Både Berg och Adacker blevo
ruinerade på bygget och omflyttningen av de många djuren
befanns för dyrbar. Emellertid fick man varietésalongen,
kallad Folie Bergère färdig, och invigningsprogrammet klappat
och klart. Att börja med fick publiken gratispoletter att fara
med hissen och kom så upp i den nya rätt stela salongen, vilken
hade ett djup av 84 fot och en bredd av 47 fot samt upplystes
med stora s. k. Wenhamslampor. Bredvid salongen hade man
som foajé en vinterträdgård, där de åbäkiga, men mycket
nödvändiga pelarna voro utstofferade som palmer och där man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
