Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XIX. Kavaljer, dans och flamma. — Jag skriver ett teaterstycke, som verkligen blev uppfört. — En lustresa med snöpligt slut. — En »musikalisk-deklamatorisk-dramatisk» soaré, som inte gick bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glas punsch, inköpt hos Engström & Dahlheim uppe på
Malmtorgsgatan.
De dagar, vi icke repeterade, träffades vi på isen på
Nybroviken, men där hade min rival avgjort företräde. Han kunde
göra både ytter- och innerskär och när han och Hulda åkte
tillsammans, svängde han så sirligt omkring som baletterade han
på själva Kungl. teatern. Men när vi lämnade isen, passade
jag på att fråga Hulda om något i vårt teaterstycke, och med
ens var han, den andre, borta ur hennes hjärta. Hon stack
sin arm under min och vi gingo gnolande på våra sångtexter
långt efter de andra. Rivalen blev, vad man skulle kunna kalla,
»förbenad» och lämnade oss. Vår unga lycka äcklade honom.
Helt visst hade jag här kunnat komma med något pikant
avslöjande och presentera någon nu mycket bekant primadonna
som vår efterträdda Hulda. Men vår Hulda fick aldrig sina
teaterdrömmar förverkligade. Hon dog ett år efter, vid endast
18 års ålder, och bland de sex ynglingar, som buro henne till
graven, gingo vi bägge, som strävat efter hennes hjärta,
bredvid varandra.
— — —
Nu började föreningslivet. Flickorna och gossarna i vårt
kotteri hade beslutat göra sammanträffandena mera
permanenta, och så föddes en liten förening som kom att heta »De
sju», emedan det var sju, som bildade samma. »De sju» levde
i flera år och levde både gott och flott. Föreningen
arrangerade familjebaler, ja, även privata maskerader, och hade
lyckats förvärva en så förnäm samlingslokal som Frimurarordens
lilla sal i ordenshuset på Blasieholmen. Det var t. o. m. riktigt
fina små baler, som där gåvos, och mellan danserna uppträdde
de talanger, föreningen förfogade över, med sång, deklamation
och annat i nöjesväg. Den här vännen, jag kallat min rival,
och undertecknad hade bl. a. ett glansnummer som två
negersångare. Det numret slog så pass an, att vi formligen
engagerades till andra ordensfester, varvid vi brukade få en femma
var och fri supé.
Med bränt papper och olja smorde vi in våra sköna anleten
samt anlade en brokig frackklädnad, och så sjöngo vi en engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
