Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XX. En s. k. gaskafton och en skandalös publik. — Klen recett för arrangörerna. — Kristina Nilsson-olyckan. — Ett tanklöst polisbefäl. — Gustaf Fredriksons rådighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm höra sin härliga stämma, framför allt det Stockholm,
som inte hade råd att betala dyra konsertbiljetter. Undra på,
att man rusade till från alla kanter och att platsen framför
Grand Hôtel var till trängsel fylld.
Och så kom hon då, den sagoomspunna divan, kom från
konserten i Musikaliska akademien, samt trädde ut på Grands
balkong. Hon måste ovillkorligen ha gripits av att se denna
snart sagt oöverskådlig folkmassa, ty hon sjöng som hon
kanske aldrig sjungit inför en betalande publik. Och hon sjöng
på visst sätt icke obelönad, ty de applåder, det jubel, som
belönade sången, var alltsammans obeskrivligt, det kom ur många
tusendens hjärtan, kom som ett tack för att hon unnat de breda
lagren njuta. Man ville aldrig sluta med applåder och
hurrarop, men sångerskan måste till slut draga sig tillbaka, det var
den 23 september, och den nordiska hösten är farlig för de
stora rösterna. Sångerskan försvann, balkongen låg öde och
massorna vände var till sitt.
Jag minns så väl, att det var en strålande månskensafton,
och undertecknad, som i sällskap med en ung dam stått i den
tätt packade folkmassan rätt nära kajen, snett mot hotellet,
vände stegen mot Norr. Kajen var alldeles fri och båtarna
hänvisade till andra platser. Vi började alla röra oss i riktning
mot Karl XII:s torg. Vi mera sansade i lugnt tempo, de mera
oförfärade pojkelementen i hastigare tempo, och jag minns
en hel kedja av dylika bråkmakare, vilkens stojande
medlemmar arm i arm trängde igenom massorna under sång och
hurrarop. Det var dessa ligistskaror, som kommo att ställa till
katastrofen, ty när de trängde undan massorna, kommo en mängd
folk rätt så nära sjön, och plötsligt hörde man skriken: »Ni
har oss i sjön!» Med det trängde dessa hotade skaror
våldsamt och panikartat upp mot Kungsträdgården och särskilt
mot det under byggnad varande s. k. Palmerska huset. Där
jag och min dam gingo var det t. o. m. mycket gott om rum,
och det var några få meter från den plats, där så många
olyckliga människor kämpade för livet.
Under strävandet att komma så långt från vattnet som
möjligt hade dessa arma, olyckliga människor stupat över de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
