Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXI. Något om Helga de la Brache och hennes landstingsman. — När man »ex'cerade» för 40 år sedan. — Egen uniform, eget tält samt stor, egen »ammunitionskällare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläder; för att emellertid inte få efterräkningar, måste
kalfaktorn hålla dem någorlunda snygga. Man hade »kalfaktor»,
se, och den sysslan åtog sig i allmänhet vice korpralerna, allt
mot en ersättning av fem kr. pr man för sommaren, d. v. s. de
sjutton dygnen. Först bestämdes våra tältplatser, ty fastän vi
en hel del hade s. k. egna tält, skulle vi likväl ha en bestämd
plats i kompanitälten, de senare tälten icke alltför behagliga.
Det skulle, om jag ej misstager mig, vara nitton man och en
korpral i varje sådant tält. Alla lågo med fötterna mot
tältstången och huvudena ut mot periferien. Oftast såg man
huvuden sticka ut utanför tältet, och då var det ett kärt nöje för
alla förbigående, att med en kvist eller ett strå killa den sovande
i näsborrarna, men huvudet drogs ögonblickligen och med en
kraftig svordom tillbaka.
Detta om kompanitälten. Annat var det med de egna tälten.
Man var, som förut omtalats, tre om ett dylikt tält, men det
fanns tält som beboddes av två, ja t. o. m. av en. Och det var
sannerligen inte småsaker i lyxväg, man kostade på sig. Först
den bekväma järnsängen, så lavoar samt byrå. Men det fanns
tält, i vilka man kunde se både rakbord och — spelbord.
När man alltså fått platsen i sina kompanitält anvisad,
återstod det att stoppa madrassen till samma plats. Stora linnevar
fylldes med halm och därmed var den »möbleringen» färdig.
Nu vidtog den s. k. exercisen, ärligt talat, en komplett parodi,
bestående av en rätt omständig undervisning i honnörgivning
och gevärsrop. Man fick grundligt lära sig att skilja på olika
breda ränder på hovekipagens kuskar, för att inte frestas skrika:
a-i-i-i-i-i-gevä-ä-ä-ä-r! för åkande uppvaktning och det s. k.
hovfruntimbret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
