Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXIV. En kostlig premiär på gamla Folkan med en ursinnig artillerist som hjälte. — Om hur »O, Charlotta, Charlotta, Charlotta» föddes. — Om en revy som det var svårt ta' döden på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaskar, den ännu i dag ståtar med. Det uppstod visserligen
svårigheter att få en dylik kask, men man förlitade sig på
att få låna en gammal tysk pickelhuva, som teaterns förre
innehavare Carl Lund var lycklig ägare av.
Men han nekade absolut att stå till tjänst och ännu samma
dag som premiären hade man ingen poliskask och det fastän
plagget i fråga spelade en ganska stor roll i stycket.
Författaren sökte personligt inverka på Calle Lund, fast
förgäves, ridån var på väg att dragas upp, men Gustaf Larsson,
som skulle ha kasken, stod där barhuvad. Det var en
förtvivlad situation, en patrullerande konstapel utan huvudbonad
ute på ett öppet torg, i närheten av vaktkontoret på
Fyrverkaregatan ...
Då fick författaren en idé. Han gav sig ut på torget att
söka upptäcka en artillerist. Artilleriets mössor hade en viss
likhet med de avlagda polismössorna och hellre en mössa av
gamla snittet än intet alls. Där kom också mycket riktigt en
artillerist på väg till kasernen. Med löfte om fribiljett och
att mössan endast behövdes en kort stund, gav mannen med
sig och lycklig hastade författaren in bakom scenen. Där
upptäckte man, att den röda knappen mitt fram på mössan inte
alls passade för en polis, varför man resolut tog och
sprättade bort den.
Med det var skandalen färdig. Artilleristen, som satt på
»hyllan», såg genast att man burit våldsam hand på mössan,
och som det betydde livstids arkebusering för honom, rusade
han in bakom kulisserna och ämnade sig direkt in på scenen,
för att återtaga sin egendom. Man måste formligen hålla
den ursinnige mannen. När äntligen Larsson kom ut från
scenen blev mössan honom fråntagen och artilleristen rusade
bort under de värsta okvädingsord, gällande allt vad
komedianter heter ...
Det var för den stackars komikern i stycket att slå i
publiken, att den fina kask, han just hade väntat få — den hade
man knyckt av honom inne på saluhallskafeet och så fortsatte
han sin roll barhuvad ...
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
