Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXV. En publikgunstling. — Han ville till cirkus, men hamnade på kontor. — De första stegen på varietétiljorna. — Mot höjderna. — En ödesdiger Finlandsturné. — I dödens famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
publikgunstlingen blir det. Helt visst glömde han i det ögonblicket
sitt gnagande onda, han levde upp i ordets hela bemärkelse,
mottog applåder och blomster samt kom efter en mängd extra
kupletter åter in i logen. Då var det som om bubblan brustit,
han sjönk nästan livlös ned på schäslongen och det tog lång
tid, liksom det behövdes mycket champanj, för att få honom
upprätt igen. Förtrollningen, vilken gripit honom därinne på
scenen, ansikte mot ansikte med en jublande publik, var
bruten, han var själv den mest brutne och han sjönk ihop, halvt
livlös. Inte ens »skummet» hjälpte längre. Han måste
omedelbart hem, nu som föregående kvällarna, om han skulle
kunna fullfölja de kontraktsförpliktelser, han åtagit sig. Han
måste ju leva, han måste ju ha pengar till läkarvård och
medicin.
Stackars Sigge, så publikavgudad — så olycklig!
Jag skulle få hälsa på honom där han bodde på Hamburger
Börs, och man skulle underrätta mig vidare. Man gjorde det
ett par tre dagar efteråt — man meddelade mig att den
populäre sångaren dött.
Det var den 7 januari 1892.
Här har förut talats om Rollas begravning kort före, i
juni 1890, och hur den sorgefesten fick mest hela Stockholm
på fötter, det var en kolossal anslutning även när stoftet av
den en gång så glade, friske, självsäkre och förhoppningsfulle
Sigge Wulff fördes från hotellet vid Jakobsgatan ut till Norra
kyrkogården, långt ut, för övrigt, dit man knappast hittade.
Rolla begravdes på sommaren och Sigge på vintern, det skulle
alltså utgöra förklaring till att inte skarorna voro lika täta
vid den senares som vid den förres sista färd.
Vinter eller ej, det saknades icke friska blommor på den
unge sångarens enkla kulle. Blommor i vilkas kalkar det
glänste som av dagg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
