Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXVI. Restaurangliv i gamla dagar. — Jag beslutar mig för att fly det farliga fosterlandet. — En förfärlig sjöresa. — En nattlig eldsvåda i Berlin. — Vegetabiliska orgier. — Hamnar i en droskkuskfamilj och får det utmärkt. — Tyskt borgerligt söndagsfirande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad eldsvådan i vårt hus beträffar, var den obetydlig och
bestod i att något antänts i en butik på nedre botten.
Brandmanskapet for snart och vi hade lämningarna efter
fackelelden kvar på gatan som minne av det hela.
Händelsen var visserligen ruskig nog, och man tänkte
naturligtvis på de i alla tyska städer brukliga, skrangliga, så
oändligt farliga trätrapporna. Emellertid hade spektaklet, fastän
mitt i natten, varit intressant nog. Jag hade fått se Berlins
brandkår i arbete, jag, som alltid hade intresserat mig för
branddetaljer.
— — —
Till frukost dagen efter fick jag potatismos med plommon
och nu förstod jag, att jag var på något slags vegetariskt
kobete. Trevligt! Efter lidandena på sjön och svält på
tågresan, stod jag nu inför utsikten att få svälta minst en månad
framåt, ty så länge hade jag betalt min inackordering.
Mot kvällssidan, och efter att ha fått fruktkompott och
rågkaffe, tog jag mod till mig och föreslog att få bjuda min värd
på kvällsmat. Jobevars, han kände, sade han, ett matställe,
som var billigt, och så travade vi av vid sjutiden. Mitt igenom
Berlin igen, vilket ju var enbart intressant för mig. Han gick
fort och slängde med hatten i hand och jag flåsade efter, utan
att få en uppgift om var vi voro eller vilka härligheter, vi
passerade.
På Französischestrasse kommo vi in i en restaurang och
satte oss vid ett bord. Nu skulle en biffstek smaka ...
Allgode, det fanns bara skedar på alla bord! — Mannen
hade fört mig till en vegetarisk restaurang, därför denna
förfärligt långa väg. Och så fick jag rotmos och päronskivor!
Jag hade då emellertid gott tillfälle att säga ifrån, att jag
inte var gräsätare, och sedan köptes det extra för min skull
varje dag en köttbit, men, barmhärtige, sicket kött! Nå, jag
blev inte gammal hos min vänlige, men ej så litet originelle
värd. En dag kommo några hans släktingar på besök, och
en av dem, en ung kvinna, som var gift med en droskkusk,
såg tydligt hur illa jag trivdes, hon sade också ogenerat ifrån,
att jag kunde få hyra ett ensamt rum hos dem, och »mat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
