- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
198

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXVII. Jag gör bekantskap med »den stora konsten». — De s. k. hunddagarna börja. — En trupprevy i Berlin för 33 år sedan. — Något om en tandläkare, som hade passion att jaga råttor. — En resa i 4:e klass mellan Berlin och Nürnberg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



XXVII.</table>

Jag gör bekantskap med »den stora konsten». — De s. k.
hunddagarna börja. — En trupprevy i Berlin för 33 år sedan.
— Något om en tandläkare, som hade passion att jaga råttor.
— En resa i 4:e klass mellan Berlin och Nürnberg.


Det kunde som oftast vara rätt så trist att gå i den stora
världsstaden utan pengar, utan vänner. En synnerligen
förnämlig förströelse hade jag dock, tack vare mina mäktiga
förespråkare: Frans Hedberg och Gustaf Fredriksson — jag
fick gå på Deutsches Theater hur ofta jag ville.

Enligt löfte av Gustaf Fr., skulle jag få söka upp honom
i Berlin, han bodde på hotell Jansson på Mittelstrasse, och
av honom erhöll jag också en vänlig rekommendation till
svenska ministern K. H. T. A. Lagerheim. Av denne fick jag
så en handskrivelse till direktören för Deutsches Theater
Adolf l’Arronge.

Det var mycket intressant att komma nära denne mäktige
teaterfurste, han som på sin tid suveränt styrde den högre
tyska dramatiken, i synnerhet som det mottagande, jag fick,
var mycket älskvärt.

Han skrev ut ett passe-partout-kort till en förnäm logeplats,
och jag skyndade samma kväll att begagna mig av hans
vänlighet. Man gav Goethes »Faust». Kvällen efter gav man
andra delen av samma verk, och sedan tog jag mig en vilare.
Icke av fruktan att det kunde finnas en Goethes »Faust»,
tredje delen, utan därför, att det var en alldeles för
pretentiös plats, jag fått. Alla herrar omkring mig voro i gala, d. v. s.
frackkläder eller stor uniform, och jag kände mig som en
liten pillipasker bland all denna överväldigande lyx. Jag tyckte,
som man för resten alltid gör under liknande situationer —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free