Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXVII. Jag gör bekantskap med »den stora konsten». — De s. k. hunddagarna börja. — En trupprevy i Berlin för 33 år sedan. — Något om en tandläkare, som hade passion att jaga råttor. — En resa i 4:e klass mellan Berlin och Nürnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
for till Berlin samt steg där på ett lokaltågs IV:e klass för
att fara till en av Europas allra mest intressanta städer.
Min hygglige värd droskkusken körde mig och min gamla
träkoffert till bahnhofen en sen kväll. Tåget gick inte förrän
vid 12-tiden vill jag minnas, och resan skulle räcka
tjugufyra timmar ...
En, som vill se det land ordentligt, han genomreser, skulle
aldrig resa annat än på IV:e klass. Visst är trevnaden och
komforten minimala, men hur växla icke folkscenerna i en
dylik vagn. En IV:e-klassvagn är en vanlig III:e-klassvagn,
fast utan bänkar. Alltså ett stort rum, vilket uppvärmes av
en osande kolkamin. Man får taga sitt gepäck med in i
vagnen, och bra är det. Min gamla »trunk» t. ex. var utmärkt
ity på den kunde ett par tre stycken sitta bekvämt.
När undertecknad gjorde entré, det var vid 12-tiden på
kvällen och strax som tåget skulle gå, hade de flesta
passagerarna gått och lagt sig. Man hade helt enkelt kastat sig
ned på golvet och det väckte tydligt obehag, när jag skulle in
med min stora koffert.
Att sova var emellertid, åtminstone för undertecknad,
omöjligt, och så drog jag skuffen så nära mitt under lampan jag
kunde samt satte mig att läsa. Var femte, sjätte minut
ungefär stannade tåget och nya personer kommo in. Det var
närmast som en spårvagn hela tåget. Folk, som varit borta på
kalas i byarna, kommo in och talade om glada fester, man
sjöng högt och när plötsligt en positivhalare uppenbarade sig,
fockades allt gepäck undan, så det blev en ledig plätt mitt
i vagnen, varefter det dansades glatt och ogenerat. De, som
lagt sig på golvet, hoppade man helt sonika över. Trampade
man kanske i misshugg på dem, gjorde inte det stort heller.
Glädjen var så allmän och så uppsluppen, att det inte var
värt att någon försökte vara surmulen. Vid varje station steg
ett kotteri av och ett annat på. Positivhalaren gjorde en extra
fötjänst och vevade gladeligen utan att ett ögonblick tänka
på att de som lagt sig behövde ro.
Så dagades det långsamt och nya typer trädde in; det var
gamla landskvinnor med stora korgar i hängslen på ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
