Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXVII. Jag gör bekantskap med »den stora konsten». — De s. k. hunddagarna börja. — En trupprevy i Berlin för 33 år sedan. — Något om en tandläkare, som hade passion att jaga råttor. — En resa i 4:e klass mellan Berlin och Nürnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De skulle med grönsaker in till närmaste stad, och
atmosfären, vilken på grund av svettångor och oset från kaminen inte
varit den bästa, fick nu en behaglig doft av friskt grönt. Nu
kunde man också stå vid fönstret och se ut på den trolska
tavlan utanför, där natten förgäves sökte kämpa sig till en
plats i solen.
Dansen hade avslutats för länge sedan, då nämligen de
festande skarorna hunnit var till sitt. Nu tillkommo i stället
en del hantverkare, som skulle till sina verkstäder, lantmän,
som hade ärenden till varandra eller till olika marknader. Vid
stationerna kunde man nu få köpa bier och wurst och det
kalasades i långa banor. Allt närmare gledo vi så det
undersköna »Sachsiska Schweiz». Än lågo byar och städer som
målade på en jättelik duk, djupt under ens fötter, än gled
vårt tåg ned i en dal och då lågo alperna mäktigt högt uppe,
vad vi tyckte, bland molnen.
Man må betänka, att det var en yngling, vilken aldrig farit
längre än mellan Stockholm och Sundbyberg, som nu var på
långfärd och fick se alla dessa underbara trakter. Det blev
naturligtvis ett minne för livet. Och att resan tog precis
dubbel tid än vanligt, var endast ett plus. Tåget kunde stå
timtals vid en station och man lunkade som oftast ett gott stycke
upp i staden eller trakten för att se ett och annat på nära håll.
Som t. ex. när vi nådde Bamberg.
»Två timmars uppehåll!» ropade konduktören.
Naturligtvis gav man sig upp i staden, undertecknad dock
ett stycke för långt, ty det blev att springa för brinnande livet
för att komma till stationen — och jag kom ändå fyra
minuter för sent. Lyckligtvis hade en vänlig själ i vår vagn gjort
stinsen uppmärksam på att en främling, som hade sitt bagage
kvar, ej fanns ombord, och som det synbart inte gjorde ett
dugg, när vi kommo fram, fick tåget vänta tills den
försumlige flåsande kom ned till stationen.
Det såg nästan ut som om man sedan kommit på det klara
med att uppehållet här var för kort, när jag flera månader
efteråt på uppresa passerade Bamberg, skrek man:
»Bamberg, tre timmar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
