Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXVIII. Det minnesrika Nürnberg. — Jag blir på det vänligaste mottagen av min nye doktor. — Söndagsvandringen i Nürnberg och en avstickare till München. — Jag får gå »brandvakt». — Uppträder slutligen som en slags pajas på en Bockbierfest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mina stora duktiga silvermynt hade jag nämligen än under
ryggen, än under armarna, än under nacken. Hur jag vände
mig, kom knuten på skjortan med de tjugutre
silverpenningarna, bland dem flera stora thalerstycken, i vägen. Det var
en lättnad utan namn att få stiga upp och placera mynten på
rätt ställe.
För resten räckte mynten i fråga inte långt. Jag träffade
en stockholmsbekant, en målare, som låg och studerade i
München, och det blev att dela silvret med honom. I
gengäld förde han mig omkring i staden och visade mig allt av
intresse. Han var en utmärkt ciceron, men han var dyr. Han
kunde dricka ur sex liter öl: sex s. k. »mass» på en
eftermiddag. Men så gingo vi alltid ned till Hofbräuhaus, som
hade det bästa ölet, och det var alltså kanske inte så
märkvärdigt med de sex litrarna. Själv nöjde jag mig med högst
två. Vilket i och för sig var vackert nog.
Det var en stor gård med jordgolv, som var restaurang.
Där sutto tusentals människor, och alla betjänade sig själva.
Man gick fram till någon av de väldiga bassänger med
rinnande vatten, som funnos runt om i lokalen, och fiskade upp
ett lerkrus från botten, höll det en stund under vattenstrålen,
varefter man vid närmaste disk mot 24 pf. fick en hel liter
härligt bier.
Runt omkring borden gingo unga flickor och sålde små
salta vetebröd, på vilka man tuggade mellan ölskvättarna. En
hel del folk hade dock mat med sig, som dukades upp på
bordskivan, så man tillgodosåg sig efter råd och lägenhet.
Det var en otrolig fest över det hela. Det var jubel och
sång, musik och »hoch» alla dagarna igenom.
Oktobermarknaden, som festen kallades, var en glädjevecka för hela södra
Bayern. Alla, som kunde, reste till München och försåg sig
på marknaden med vad som behövdes i utstyrselväg eller i
bohag, men mest med öl. Staden var festsmyckad samt till
trängsel fylld av främlingar, och överallt var det något man
måste se. Men det fordrades gott om pengar. Med
tjugutre mark, delade på två personer, kom man inte långt. Jag
kinesade nu hos min stockholmske vän, och en morgon, dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
