- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
213

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXVIII. Det minnesrika Nürnberg. — Jag blir på det vänligaste mottagen av min nye doktor. — Söndagsvandringen i Nürnberg och en avstickare till München. — Jag får gå »brandvakt». — Uppträder slutligen som en slags pajas på en Bockbierfest.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta ords hela bemärkelse var, att jag skrudat mig i min
cylinder ... Den sortens plagg var lika sällsynt i Bayern som
surströmming och gjorde, jämte ulstern, en succès, som var
obeskrivlig. Man galltjöt, där man såg mig segla fram genom
salen, för att få ett bord i den fullsmockade lokalen. Allas
blickar voro fästade vid min person, och till en början tog jag
nog det hela med ett visst gemyt. Man ska ta seden dit man
kommer, som det heter. Men när skrattet fick något av hån
i underkant och när jag såg en filttrissa, en sån där man ställer
ölmuggarna på, direkt riktas på mig, blev jag en smula
betänksam. Kom så en ny trissa, ja, dussintals med trissor, och alla
avsågo att slå av mig min fina hatt ... Det började bli
allvarligt, och jag strök hastigt av mig hatten samtidigt jag åkte
ned på första bästa stol i närheten. Så skulle jag resa mig
upp för att taga av den tunga ulstern och bums började
folkets jubel igen ... Till all olycka råkade jag fastna med min
ena manschett i ärmen, så underrocken följde med ulstern,
och där stod jag plötsligt i skjortärmarna.

Nu blev publiken som galen. Något roligare hade man visst
aldrig skådat, och det kan hända att jag den gången utförde
ett Pelle Jönstrick, som passat t. o. m. en förstklassig cirkus.

Det fordrades en kallblodighet utan namn att se ogenerad
ut under allt arbete med att lossa de bägge rockarna och få
på sig underrocken, men det lyckades äntligen, och värden,
som slutat av musiken samt allmänt avtackats för sitt goda
påhitt att engagera undertecknad för sin Bockbierfest, måste
själv börja sköta om det roliga, och så kunde jag då i ro och
fred smaka på det gudomliga ölet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free