- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
214

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXIX. »Fall ur praktiken.» — Ett spännande äventyr i mottagningsrummet. — Jag längtar hem, men är på vippen att få stanna för alltid i Tyskland. — Äntligen hemma igen! — Ett gemytligt ungkarlsliv. — Till slut en pikant liten historia om en äkta man på avvägar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



XXIX.</table>

»Fall ur praktiken.» — Ett spännande äventyr i
mottagningsrummet. — Jag längtar hem, men är på vippen att få
stanna för alltid i Tyskland. — Äntligen hemma igen! —
Ett gemytligt ungkarlsliv. — Till slut en pikant liten historia
om en äkta man på avvägar.


Men det var åtskilligt annat än det intressanta Nürnberg
och dess stilla uteliv, som kom att upptaga undertecknads
tankar. Min doktor hade, medicinare som han var, åtagit sig ett
mycket egendomligt arbete. En järnvägsarbetare, som fått ena
kindbenet sönderslitet vid en växlingsolycka, hade blivit skickad
»till oss» för att få skadan så gott sig göra kunde upphjälpt,
men framför allt för att få de utslagna tänderna ersatta. Det
var en fruktansvärd anblick, mannen erbjöd, när han lossade
sina skyddande bindlar. Hela ena ansiktshalvan, den vänstra,
var öppen intill gomvalvet och sålunda allt vad vi kalla kindben
bortslitet. Det gällde nu att göra mannen ett gebiss, förenat
med en skålla, som kunde ersätta kindbenet och täppa till den
väldiga öppningen. Allt detta lyckades fullkomligt, och
undertecknad hittade på, att man kunde bekläda skållan, som var
av ljus kautschuk, med skägg av samma färg som mannen hade
på motsatta kindbenet. Det hela lyckades och efter att sett
rent avskräckande ut, fick mannen ett proportionsvis
anständigt utseende. Men han kunde även, och det var det
förnämsta, förtära sin föda utan att densamma, som förut, vältrade
ur munnen på honom. Fallet i fråga var intressant i högsta
grad och mannen med den konstgjorda kinden förevisades
inom Nürnbergs läkarkretsar.

Något annat intressant var den då nyss i Tyskland
påbörjade aluminiumgjutningen. I stället för att använda kautschuk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free