Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXI. Jag börjar skriva veckokåserier och får en tidningsmans alla s. k. fördelar. — Några tidningsfester, särskilt Operaterrassens invigning. — När »Kalven» publicerade utdraget ur »Stänk och flikar». — När »Från lördag till lördag» först kom till. — C. A. Tolléns pappa och saxen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vill ni ha bakelser?» frågade värden plötsligt.
Innan någon hann svara, hade han trollat fram en stor
rund blecklåda, som stått under disken, och avslöjat en del
gotter, som blivit över. Men han hade varit nere i källaren
och hämtat en butelj champagne även, att skölja ned samma
gotter med. Och så blev det kalas.
»Så här», sade han, »gör jag för att dölja nattens felsteg.»
Han kastade upp tomma flaskan på den lilla låga
kakelugnen, som i gamla dagar fanns i Mosebackekällarens
serveringsrum, men i samma nu hördes ett skarpt skott, och
allihop blevo vi översköljda med något klibbigt brunt, vilket
närmast verkade som blod ...
Man stod som förstenad en stund. Men så drog värden
fram ett bord, steg upp på det och kastade en blick upp på
kakelugnen. Där hade kassörskan staplat upp sex buteljer
porter, att ha till hands åt sig och betjäning, när nästa dags
arbete skulle börja. Och i den portermassan kom den tunga
champanjbuteljen.
När vi efteråt tagit adjö av värden, och i en hyrvagn gledo
ned för Hökensgatan, såg undertecknad i skuggspel på
motsatta väggen hur en person springande tog ifatt vagnen,
äntrade upp bakifrån samt kröp över taket tills han kunde sätta
sig bredvid kusken. Jag sade ingenting, men väntade nya
äventyr, ty det var inte svårt att gissa, att det var vår värd,
som äntrat vagnen.
Och mycket riktigt. I stället för att köra åt villastaden,
fortsatte ekipaget ut mot Djurgården, vilket så här i februari,
och på natten var allt utom trevligt. Men för mig fick saken
ha sin gång, och så öppnades plötsligt dörren av vår
Mosebackevärd, vilken inbjöd oss dricka Bellmans skål.
Och uppe vid Bellmansbysten stod också vår vagn, den,
som vi, i höga snödrivor.
Sättet att hylla Nordens Anakreon torde helt visst få anses
som enastående.
— — —
En mycket minnesrik restaurangfest under dessa år var
Operaterrassens invigning en ljus sommarkväll 1896. Där var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
