Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXI. Jag börjar skriva veckokåserier och får en tidningsmans alla s. k. fördelar. — Några tidningsfester, särskilt Operaterrassens invigning. — När »Kalven» publicerade utdraget ur »Stänk och flikar». — När »Från lördag till lördag» först kom till. — C. A. Tolléns pappa och saxen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min första lilla s. k. krönika in. De lördagar äro sedan den
dagen lätt räknade, då den fattats. Semestertiden och ett par
mera tragiska episoder i vår familjehistoria ha i så fall varit
orsaken till »skolkandet».
Jag gav mig nu skriveriet helt i våld, detta så mycket mer
som en dispensansökan från samtliga den tidens s. k.
tandtekniker om att få avlägga regelrätt examen enligt de
fordringar, som gällde till 1879, blankt avslogs på
Tandläkarsällskapets inrådan. Undertecknad vill här passa på och säga ifrån,
att den gången handlade det vällovliga Tandläkarsällskapet i
blindo. Här hade varit ett tillfälle att pröva de som
storordiga ansedda teknikerna. Man skulle ha givit dem tillfälle
att försöka, och hade med det för evinnerligen haft ett vapen,
som krossat alla försök att här införa samma ordning som i
Tyskland och Amerika. Man hade haft allmänheten på sin
sida även och kunnat säga: »De ha fått försöka, de
misslyckades. Bort med kvackarna!»
Nu gjordes samma »kvackare» till ett slags martyrer.
Med glädje utbytte emellertid undertecknad
operationsstolen, sådan den nu var, mot det fasta skrivbordet.
— — —
Mitt teaterskriveri gled alltjämt i en stilla flod framåt. Jag
hade t. o. m. haft äran bli spelad på själva Svenska teatern.
Nå, det var visserligen bara en parodi på Ibsens »Frun från
havet», som uppfördes på ett par soaréer, men ändå ...
I den parodien, som kallades »Havsfrun», spelades
damrollerna av herrar, och jag vågar försäkra, att det aldrig
skrattats så på Svenska teatern, som när Gustaf Ranft spelade
havsfrun och imiterade Olga Björkegren.
På såväl Vasa- som Folkteatern hade jag fått revyer
uppförda, på den senare hade jag t. o. m. lyckats trumfa över en
prisbelönad skånsk revyförfattare.
Man hade 1894 utlyst en pristävlan på »Folkan» för den
bästa nyårsrevyn och även undertecknad bidrog med ett manus.
Emellertid blev en Malmöbo 1:e pristagare och så uppfördes
ett stycke, som damp som en säck. Dagen efter premiären
erbjöd sig direktionen att köpa mitt stycke — om jag var billig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
