Rännstensungar och storborgare / 236 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXI. Jag börjar skriva veckokåserier och får en tidningsmans alla s. k. fördelar. — Några tidningsfester, särskilt Operaterrassens invigning. — När »Kalven» publicerade utdraget ur »Stänk och flikar». — När »Från lördag till lördag» först kom till. — C. A. Tolléns pappa och saxen m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vännen Ajax skulle dock, även han,
bliva skändligt avslöjad i den
omtyckte, gemytlige chefens höga
närvaro.

Bäst »Jeurlingen» en kväll stod
inne i redaktionsrummet, small
plötsligt något inne i kakelugnen. Det
var en kork. Efter en stund kom
en smäll till. »Jeurlingen» blev smått
nervös och frågade vad det var.

»Dä’ knäpper alltid i gamla
kakelugnar», högg den arme Ajax till.

Nytt »knäpp» och så ett par
»knäppar» till, varefter en brun
ström av fradgande öl sökte sig
ned för de vita kakelugnsstenarna.

»Jeurlingen» sade inte ett ord —
det var för resten han själv, som givit order om att man skulle
börja elda i kakelugnarna just den dagen.

— — —

Red. J. P. Rydelius, sign. Rolf.

Vännen J. P. Rydelius, författaren till »Filosofen på
landsvägen», var ett original, han även, med vilket kamratkretsen
i mer uppsluppna stunder kunde föra en hel del nojs. Bl. a.
var han entusiasmerad för det ädla svenska tidsfördrivet
»spänna kyrka» och hade intet emot att själv »stå kyrka» samt
låta kamraterna daska på den kroppsdel, som han annars
dagen i ända plikttroget satt på.

Även vid en dylik idrottsstund, det var under de dödande
tråkiga nattvaktstimmarna, gjorde »Jeurlingen» entré. Det
var en nog så drastisk scen: redaktionsherrarna i samlad
trupp omkring kamraten Rydelius, i tur och ordning
klatschande honom i ändan, allt under R:s saktmodiga
upprepande av de ohka slåendes namn. Hr redaktören hade stått
en lång stund och sett på innan någon kom att iakttaga hans
närvaro. Men då smeto de skamligt nog och där stod offret
ensamt kvar med huvudet nedborrat i redaktionssoffan ...

»Varför slår ni inte, era jäklar?» frågade han i soffan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>