Rännstensungar och storborgare / 238 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXI. Jag börjar skriva veckokåserier och får en tidningsmans alla s. k. fördelar. — Några tidningsfester, särskilt Operaterrassens invigning. — När »Kalven» publicerade utdraget ur »Stänk och flikar». — När »Från lördag till lördag» först kom till. — C. A. Tolléns pappa och saxen m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dramatiserat och skapat sig ett aktat
teaternamn med.

Han skrev en skvätt
manuskriptsidor då och då, allt efter som
sätterifaktorn pockade på fortsättning.

August Hallner.

En vacker sommardag sutto
operaregissören Emil Linden, Sandberg
och undertecknad ute på den lilla
betagande Alphyddan på
Djurgården, den ofantligt populära
restaurang, vilken skapats av August
Hallner och som försvann med att
prinsparet Carl övertog platsen i sin
helhet. Vi hade det som allra mest
trevligast då det kom bud från
faktorn, att han inte hade en rad till
morgondagens följetong.

»Jaså», sade Sandberg lugnt. »Vi gå opp i Hasselbackens
park», tillade han, »där sitta vi mest ostörda.»

Vi gingo och medan kaffet dracks och Linden förde ogenerad
konversation, fortsatte Sandberg sin följetong samt kunde efter
en otroligt kort stund lämna den väntande sätteripojken så många
manuskriptsidor, att det gott räckte för kommande nummer.

— — —

Det var en glad tid under, Gustaf Gullbergs
redaktionssekreterartid även.

Jag minnes att G. en dag for för att i hemlighet
sammanträffa med den utanför Stockholm boende August Strindberg.
S. hade erbjudit St. T. ett följetongsmanus och glädjen på
redaktionen var allmän, ity en följetong av den store författaren
ansågs vara lika ärofullt som ekonomiskt lyckligt för tidningen.

Och glädjestrålande kom Gustaf Gullberg tillbaka med det
Strindbergska manuset, vilket han skulle läsa samma natt.

Han såg inte fullt så glad ut dagen efter, den gode Gustaf
G. — manuset hette »Svarta fanor» och var, som bekant, av
alldeles för polemisk natur att passa som följetong i en stor
daglig tidning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>