Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXII. Om gamla småtrevliga tidningsförhållanden. — Om mördaren Nordlund, men även några glada episoder. — Jag blir lurad, men lurar i min tur hela läsekretsen. — Uppträder desslikes som storsångare inför själve kung Oscar. — Också en metod för att få högre lön. — Gemytliga stunder med redaktör Anders Jeurling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| XXXII.</table>
Om gamla småtrevliga tidningsförhållanden. — Om mördaren Nordlund, men även några glada episoder. — Jag blir lurad, men lurar i min tur hela läsekretsen. — Uppträder desslikes som storsångare inför själve kung Oscar. — Också en metod för att få högre lön. — Gemytliga stunder med redaktör Anders Jeurling. Det var en idyllisk tid på Stockholms-Tidningen under tidningens, vad man kan säga, barndom. Vi voro väl högst ett 10-tal medarbetare, alla som en enda familj. Men så styrdes också det hela på ett verkligt faderligt sätt av allas vår Anders Jeurling. Själv satt han som vi dagen i ända, ja, t. o. m. mycket länge efter oss kvar på nätterna på redaktionen, satt i skjortärmarna och varje manuskriptlapp genomgicks noggrant. Och litet som oftast hände att han fiskade upp en tio- eller tjugukrona och gav som ren uppmuntran, när han tyckte om ett uppslag, en artikel. Varje Andersdag år efter år samlade han oss omkring sig vid en fest, vilken mest alltid firades i Götiska rummen i Berns salonger. Här höllos då gemytliga tal, här sjöngos s. k. nidvisor, vilka senare kunde komma redaktören att skratta, så att ögonen endast blevo som små springor på honom. Värdinnan var oss alla lika varmt tillgiven som chefen, och när det spelades upp till dans, sökte hon dela sina gracer lika mellan alla herrar, om redaktionens, expeditionens eller övriga avdelningars, det låg verkligen god, familjär ton över alla dessa fester och de sammanknöto oss alla, vilken uppgift man sedan än hade inom »verket». Och i chefens: »var bra och gör» det eller det, låg redan något hjärtligt, som fortade på en och gjorde känslan av besvär mindre. << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rannsten/0241.html 
|