Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXII. Om gamla småtrevliga tidningsförhållanden. — Om mördaren Nordlund, men även några glada episoder. — Jag blir lurad, men lurar i min tur hela läsekretsen. — Uppträder desslikes som storsångare inför själve kung Oscar. — Också en metod för att få högre lön. — Gemytliga stunder med redaktör Anders Jeurling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi turade den tiden om med nattvakterna, och inträffade
att samme nattvakt måste ut mitt i natten för en eldsvåda eller
annat, fingo korrekturherrarna flytta sig en trappa ned i
redaktionsrummet samt passa telefonen. Vad var för övrigt
telefonen den tiden! Det förekom absolut inga långlinjesamtal.
Telegrambyrån sörjde för att tidningen fick vetskap om vad
som hände och skedde ute i världen, och när telegrambyråns
sista bud kom vid tvåkanten, var det att slå igen
redaktionsbutiken, sedan fick det helt enkelt inte hända något. Man
smorde ihop en s. k. löpsedel om vad tidningen innehöll av
särskild vikt, och med den löpsedeln gick man upp på tryckeriet,
sade god natt och så var det numret klarat. Dagen efter en
dylik nattvakt hade man ledigt till kvällsdags. Middagsvakter
funnos inte alls.
Det där om löpsedlar påminner för resten om hur
undertecknad en kväll fick telegram om en död boergeneral, och
alldenstund en dylik alltid betraktades som »ett fint lik», skulle
han stå med på löpsedeln. På redaktionen hade vi inga
uppslagsböcker, men på »korret» fanns den oumbärliga Nordisk
familjebok. Undertecknad skrev därför på löpsedeln, under
namnet, att man däruppe skulle forska vidare och tillägga det.
Döm emellertid om min fasa, när löpsedeln kom upp på alla
knutar meddelande:
General X. †. (Se efter i Nordisk familjebok vad det är
för en!)
— — —
Vad de lokala nyheterna beträffar, hade vi en skara av s. k.
notisjägare, vilka mot 50 à 75 öre per notis försågo tidningarna
med vad som hänt och — icke hänt. Jag minnes
»marinministern», som kom med sjöfartsnotiser, jag minnes Venus,
bårhusvaktmästaren, som kom med alla »uppflutna» och jag
minnes än flera, de flesta, tyvärr, förfallna stackare, vilka sutto
på krogarna i Klaratrakten och däremellan ströko genom
gatorna, tyst bedjande till Vår herre att en plåtslagare skulle
ramla ned från ett tak, att ett par hästar skulle skena, ja,
att man skulle kasta en bomb så att alla kringstående — utom
de själva — gingo i luften. Naturligtvis måste varje dylik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
