Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXII. Om gamla småtrevliga tidningsförhållanden. — Om mördaren Nordlund, men även några glada episoder. — Jag blir lurad, men lurar i min tur hela läsekretsen. — Uppträder desslikes som storsångare inför själve kung Oscar. — Också en metod för att få högre lön. — Gemytliga stunder med redaktör Anders Jeurling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungligheten. Visserligen inte i första ledet, men ändå, och
man började sjunga runt om mig. Jag kunde naturligtvis
inte stå med sluten mun, varför jag började artikulera med
käken som jag såg de andra gjorde. Jag måtte ha markerat
en mäktig stämma, ty jag hade intrycket att konungen bara
betraktade mig liksom hade han för avsigt bedja mig sjunga
solo. Det gjorde hans majestät gudskelov inte, men varmt
tryckte han min hand, när han gick omkring bland
sångarbröderna och tackade.
Dagen efter var Stockholms-Tidningen ensam om
meddelandet om hyllningen på slottet.
— — —
Ett rätt obehagligt uppdrag var att söka klara ut sanningen
i ett rykte om att de döda, som fördes till bårhuset, plundrades
därstädes. En dylik anklagelse hade gjorts till red. Jeurling,
och redaktören sade »var bra och tag reda på det här».
Att man sålde de avlidnas kläder blev snart bevisat, däremot
ej att värdesaker behöllos. Emellertid gjorde artiklarna i saken
så mycket, att en skärpt kontroll infördes och att noggrann
rapport rörande värdesaker måste avgivas. Därjämte
bestämdes, att kläderna efter drunknade och efter de i skogarna
funna skola brännas i stadens ugn.
De lik, vilka voro bestämda som studiematerial till de olika
högskolorna i riket, transporterades den tiden i vanliga
godsvagnar och där matvaror fraktades. Till på köpet lågo dessa
lik i saltvatten, vilket sipprade ut genom de illa medfarna
transportlådorna. Även den »samtrafiken» lyckades
Stockholms-Tidningen sätta stopp för.
Ett annat uppdrag, som blev mig givet, var att taga reda på
hur hrr slottsvaktmästare skötte förevisandet av kungl. slottet.
En person hade klagat, att våningarna voro uppdelade hrr
vaktmästare emellan och att man ideligen var tvungen att
betala drickspengar. Undertecknad stegade en förevisningsdag
med övriga nyfikna upp och hade en Bædeker i näven. Det
var verkligen ideliga ombyten och oupphörligen framsträckta
händer. Undertecknad hade, antagligen för Bædekers skull,
hela tiden en vaktmästare i hälarna, vilken förklarade en massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
