- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
270

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXIV. Ett par, tre synnerligen »rara» sammanslutningar här i Stockholm. — Däribland Stockholmsgillet samt sällskapet Bellmans minne. — Hur det senare kom till och hur det utvecklat sig. — En liten anekdot. — På det om min första revy på Södra teatern och historien om en femma.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var emellertid bara att ta fågelburen och ge sig av. Gojan var
den dagen som vild, antagligen på grund av sjöresan. Den förde ett
förfärligt väsen och alla människor vände sig om där »budet» gick fram
med den stora buren och den brokiga, gallskrikande fågeln.

Ett försök att få samma bud att våren därpå transportera odjuret
ned till kajen på nytt, avslogs.

Fågeln förde nämligen inte »ett anständigt väsen».

Med anledning av detta senare uppdrag förtjänar följande
»uppdrag» med börda» att ihågkommas:

Kamraten n:r 17 erhöll en dag uppdrag att mitt på blanka
förmiddagen transportera en orgel från Dramatiska teatern till restaurang
Hamburger börs. Uppdraget fullgjordes.

Det lär dock ha varit rätt kostligt att se n:r 17 med hatten djupt
neddragen för ansiktet släpa en dragkärra med orgeln på genom våra
mest frekventerade gator, på avstånd följd av den kontrollerande
uppdragsgivaren.

— — —

illustration placeholder
Förrådsförvaltaren

John Ståhlberg.


En sammanslutning, vilken blivit mig särskilt kär och skänkt
mig stunder av den högsta sällskapsglädje, är Sällskapet
Bellmans minne
. Det är nu tjugufem år sedan det sällskapet
bildades.

En dag fick undertecknad besök
av en gammal vän från 1880-talet,
John Ståhlberg, vilken framhöll hur
uselt allas vår Carl Michael
Bellmans grav på Klara norra
kyrkogård underhölls, den var nu på väg
att snart sagt ramla sönder och
vännen S. undrade om inte jag genom
Stockholms-Tidningen kunde förmå
den, som hade underhållningsplikten,
att rädda graven i fråga. Det
framkom så småningom, att graven under
loppet av flera år underhållits av två
varmhjärtade Bellmansvänner, en
tryckerifaktor och en målare, av
vilka den senare då och då brukade
smeta litet mörkgrön färg över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free