Rännstensungar och storborgare / 271 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXIV. Ett par, tre synnerligen »rara» sammanslutningar här i Stockholm. — Däribland Stockholmsgillet samt sällskapet Bellmans minne. — Hur det senare kom till och hur det utvecklat sig. — En liten anekdot. — På det om min första revy på Södra teatern och historien om en femma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjutjärnmedaljongen, som prydde gravstenen. Dessa bägge
blygsamma Bellmansbeundrare hade nu gått ur tiden och ingen
ömmade längre för gravens vård.

Sällskapet »Bellmans minne» på dess första vårutflykt till Haga.

Vi kommo så överens, Ståhlberg och undertecknad, att förena
oss med några andra samt taga vid där de förra vårdarna slutat.

Med det var fröet till Sällskapet Bellmans minne sått.

Vi blevo inom kort ett 10-tal och beslöto med ett tillskott
av årliga avgifter skapa ett kapital till gravens värdiga
utsmyckning. Det första sammanträdet hölls den 4 februari
1899 på Hamburger Börs och där antogos ett slags stadgar,
vilkas första paragraf innehöll förpliktelsen att söka
»popularisera skaldens minne». Ett enkelt men synnerligen glatt
litet och kamratligt spil följde och vid det avslöjade sig flera
av medlemmarna som verkligt goda Bellmanssångare. Det
hela var alltså på rätt väg, och när vi efter vårt lilla
Bellmansnackspil tågade ned till graven för att där nedlägga en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>