Rännstensungar och storborgare / 277 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXIV. Ett par, tre synnerligen »rara» sammanslutningar här i Stockholm. — Däribland Stockholmsgillet samt sällskapet Bellmans minne. — Hur det senare kom till och hur det utvecklat sig. — En liten anekdot. — På det om min första revy på Södra teatern och historien om en femma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och nog skall i framtiden liksom under de nu gångna tjugufem
åren en trogen liten skara Bellmansbeundrare kunna samlas vid
samma grav för att med »Vem är som ej vår broder minns»
samt ett stilla: »ett, två, tre — C. M. B.!» visa att minnet av
Sveriges mest stockholmske skald lever och skall leva.

Vicke Andrén. (Efter Zorns etsning.)

— — —

En rätt så lustig liten historia är kanske här på sin plats.
En av Sällskapet B. M:s medlemmar kom en dag att passera
Klara kyrkogård och kastade därvid en mönstrande blick på
skaldens sista vilorum. Vad nu då! Alldeles tätt intill stenen
stod en ljus halvbutelj, som, av allt att döma, innehöll några
glas punsch. Med förtrytelse klev vår man över stängslet och
tog bort buteljen. Plötsligt hörde han emellertid en man, som
höll på att klippa gräsmattorna, utropa:

»Hönnu henn, var så full i fasen å låt våran olja vara
me fre! ...»

— — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>