Rännstensungar och storborgare / 311 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXVIII. Om vidskepligt teaterfolk. — Om lyckobringande katter och olycksaliga opaler. — Något litet om den svenska revyens historia. — Om olika konkurrenter på den s. k. revymarknaden. — Revysnärtar förr och nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min fru var den gången t. o. m. på väg till teatern, när hon
plötsligt och i ren distraktion kom ihåg att hon glömt sin vackra
opal. Hon vände och for hem efter samma. Revyn som hon
sedan hedrade med sin närvaro, gjorde också halvt fiasko,
närmast på grund av ett par rena olyckshändelser med ridå och
en fond, allt berättat på annat ställe.

Den försvunna Östermalmsteatern.

Tilläggas kan, att vi kunde ha ställt till olycka för våra
konkurrenter genom att på deras premiärer bära opalen i fråga,
ett dåd som det dess bättre aldrig fallit oss in.

— — —

Revyn som sådan kan sporadiskt upptäckas ända från
början av 1800-talet, men som, vad man kallar, fader för den
bestående revyn, räkna vi August Blanche. Hans »1844—1845»
var en typisk svensk revy, d. v. s. en scenisk krönika över
»vad sig i riket tilldragit haver». Då man i Danmark enbart
skrev sommarrevyer, bibehöllo vi i Sverige nyårsrevyn som den
enda riktiga revytypen, och det ända intill slutet av 1890-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>