Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXVIII. Om vidskepligt teaterfolk. — Om lyckobringande katter och olycksaliga opaler. — Något litet om den svenska revyens historia. — Om olika konkurrenter på den s. k. revymarknaden. — Revysnärtar förr och nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
repeteras av Oskar Textorius samma dag. Det var sången i 1907
års revy »Den har aldrig varit riktigt kär», och den blev så
pass populär, att den spelades på stadens positiv även.
Vid ett tillfälle förenade sig baron B. med frih. Sigrid
Stjernsvärd om att i kompani skriva en sommarrevy på
Blancheteatern. Det stannade vid detta enstaka försök.
Ja, så ha vi förstås direktörerna Oscar Vennersten och Axel
Engdahl, sign. Kul (Kuhlenberg) samt hrr Ture Nerman och
Ivar Pira. Kul var av det Leipzigerska timida slaget. Axel
E. var här endast på s. k. trakthugg varje vår en hel del
år i följd.
— — —
Till nyåret 1922 var det avtalat att vi båda, Axel E. och
jag, skulle skriva en nyårsrevy tillsammans, avsedd för
Södran i Stockholm och Folkan i Göteborg. Men publiken skulle
få veta det först efter premiären. Som vanligt drog den gode
Axel ut med att bygga upp en antaglig ram för det hela.
Han brukade nämligen aldrig sätta sig till arbetet förrän
närmare jul. Vid dylikt söl voro de vid Södra teatern i
Stockholm sannerligen inte vana, och så måste jag börja, oberoende
av A. E. Denne samarbetade som så många gånger förut med
Axel Schéel. Det är emellertid troligt, att det blivit en
bättre fason på samarbetet året efter, men redan i början på
jan. det året avled Axel Engdahl.
Bland senare årens konkurrenter räknar jag närmast
Carl-Ewert (Christenson), Svasse Bergqvist samt Karl-Gerhard
(Johnson).
Det är på Mosebacke, nu Montmartre, som Svasse Bergqvist
firat sina många segrar. Alla välförtjänta.
Dock torde de framgångar han vunnit på Folkets hus teater
och då i kompaniskap med den vänlige, timide Carl-Ewert
komma att längst ihågkommas.
— — —
Vännen Karl-Gerhard har, fyndigt nog, specialiserat sig på en
särskild sorts revy, den s. k. smäderevyn. Det skall avfyras
skarpa repliker, riktade mot personer i samhället. Han har
också lyckats utomordentligt, och, bevars väl, satir är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
