Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXIX. När man får betalt för att inte skriva revy. — Om den påtänkta Apolloteatern, men även ett avslöjande angående en ny teater, vilken stockholmarna hittills aldrig haft en aning om. — Om böcker, jag skapat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närheten av skog med ty åtföljande fågelsång. Jag trodde
verket skulle bli bättre då. Jag fick den sommarn bo hos bekanta,
men något passande skrivrum hade man ej att avstå. Jag fann
emellertid ett lusthus och i det tillbringade jag min semester.
1899 kom så arbetet ut på Gullberg & Hallbergs förlag,
hette »Slagen till slant», samt betitlades i förläggarannonserna
— »ett allvarsverk av en humorist». Jag vågar tro, att den
sorten inte är just så begärlig lektyr. Förr ett humoristiskt
verk av en allvarsman. Upplagen var tre tusen och om det
nu inte står till att få ett exemplar av första upplagan —
boken blev 1918 omtryckt på Dahlbergs förlag — var det
knappast någon rusning 1889.
Kritiken var emellertid högst vänlig och jag fann till min
oerhörda överraskning, att själva Meyers
konversationslexikon, det stora tyska jätteverket, i sin resumé av nyare svensk
litteratur behagat nämna mitt blygsamma första romanförsök.
»Emil Norlander will in der Geschichte eines kurzen
Lebens: ’Slagen till slant’ zeigen, dass Talent ohne Geld in
unserer Gesellsschaft zu Grunde geht. Es ist eine ganz gute
Charakter- und Lebensstudie, aber ein zu individueller Fall, ein
Einzelschicksal ohne Verallgemeinerung.»
Jag har här tillfälle uttala ett tack till den mig alltjämt
obekante kritikern.
— — —
En dag fick jag mig ett svensk-amerikanskt blad tillsänt.
Där stod min »Slant» avtryckt från perm till perm. Och det
i ett enda nummer. Ett jättenummer. Som följetong. Att
jag inte fick ett öre i honorar för denna liksom för den mängd
andra böcker av mig, som man givit ut i Amerika, behöver
väl knappast tilläggas.
— — —
Till julen 1901 hade jag ett annat bokverk färdigt, ett som
jag har åtskillig glädje av ännu i dag. Det var
»Anderssonskans Kalle». Ursprungligen skrevos de små skisser, boken
innehåller, per vecka och i Nya Nisse. Det kunde inte
tusingen få ihop till två krönikor i veckan, en i
Stockholms-Tidningen och en i min svärfars Nya Nisse. Stoffet räckte inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
