Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XL. På utländsk mark. — Till Paris 1900. — En bestulen inackorderingsfru och en lurad droskkusk. — Till Wien 1904. — En glänsande presskongress med huggsexor och bortstulna ägodelar. — En förfalskning och en resa till Budapest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till de olika ministrarna vi skulle besöka, undrade kanske vad
det var för en hurrande en, som kom i frack-kostym och en
rutig slängkappa, men det var knappast att fästa sig vid. Det
fanns nämligen en så horribel massa underliga djur i den
presshagen, så att begabba något särskilt var absolut onödigt.
Vid en bankett hos utrikesministern hade vi, minnes jag, bett
portiern skaffa oss en hyrvagn. Ett pampigt ekipage körde
också fram och med all grandezza äntrades vagnen. Kusken
smackade och så bar det i väg. Vi hade dock knappast åkt
trettio meter förrän kusken höll in hästarna. — Vi voro framme.
Ståtliga gardister stodo i giv-akt, men den vänligheten tänkte
vi mindre på, fastmer på vad vagnen skulle kosta, som kört oss
runt hörnet ...
Vad som emellertid för beständigt etsade sig fast i minnet
bland de många lysande festerna och mottagningarna, var
staden Wiens fest, given i rådhuset för över tusen personer. Det
var ett makalöst lyckligt löst serveringsproblem. Där fanns
en uppassare för vart bord och han hade tio gäster att passa
upp på. För dessa gäster stod redan på bordet uppradat ett
visst antal vinflaskor, rikt tillmätt, för resten, som man ansåg
skulle gå åt. Det var alltså endast maten, som skulle hämtas,
och det var ståtligt att se de hundrade uppassande som
taktfasta soldater marschera fram med gotterna.
Det som även vid denna fest gjorde en bedrövad, var att se
hur en del sydlänningar ogenerat höggo med sig av vad som
blev över av vin och frukter, ja, raserade bordets
blomstersmyckning att medföra hem som troféer.
Vid tiden för denna kongress styrdes Wien nästan
allsmäktigt av den för sin antisemitism bekante borgmästaren dr
Lüeger. Frånsett denna sistnämnda mani, var borgmästare L.
otroligt populär bland kongressisterna och deras damer. Man
formligen slogs om att få hans namnteckning, och eftersom
festkommitterade varit nog oförsiktiga att allmänt dela ut mannens
porträtt i vykortsform, förstår man att han inte skulle få annat
att göra hela middagen än bara sitta och rita sitt namn. Det
kan tilläggas att den gode doktorn var bekant för sina ständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
