Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XL. På utländsk mark. — Till Paris 1900. — En bestulen inackorderingsfru och en lurad droskkusk. — Till Wien 1904. — En glänsande presskongress med huggsexor och bortstulna ägodelar. — En förfalskning och en resa till Budapest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glad var den nämligen — den tiden. Mycket gladare än
Wien, där det redan kl. 10 var mörkt på gatorna och där t. o. m.
kaféerna (undantagandes nattkaféerna som t. ex. Süsse Mädel
m. fl.) stängdes vid 11-tiden.
I Ungerns huvudstad var däremot ett stojande uteliv dygnet
om. Värst för oss var dock språket, och jag minns hur jag
förgäves vid en frukost försökte trolla fram skinka med ägg.
Varken värd eller hovmästare förstod ett jota. Till slut kom dock
en räddande ängel. Det var en kypare från en längre bort
belägen matsal, och han åhörde lugnt min på både tyska och
ungerska gjorda beställning, varpå han svarade:
»Jä, skinke me spejlæg, det ska De ha!»
— — —
Att fara från Ungern utan att ha smakat det eldande
Tokayervinet kunde naturligtvis inte gå för sig — men det fanns
inte på vinlistan. Nå, tänkte jag, så må vi köpa en flaska med
på hemfärden, att tömma i restaurangvagnen. Det visade sig
hart när omöjligt att bringa upp en flaska Tokayer i Ungerns
huvudstad. Till slut hittades som av en slump det begärda i en
liten undangömd vinaffär på en bakgata och vi öppnade
härligheten vid middagsbordet i restaurangvagnen. Tvi för den sure!
Det eldiga vinet släckte all glädje och vi suttade den halvtömda
flaskan ut genom fönstret.
Det är synbart inte i Ungarns land, man ska dricka Tokayer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
