Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLI. Med svenska pressmän i Bordeaux. — Vi prova 71 sorters vin. — Ett sammanträffande med violinälvan Teresina Tua. — En äkta spansk tjurfäktning. — Ett grymt skådespel och en grym publik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu skulle skådespelet alltså anses börjat. Hrr picadores
kommo in med sina olikfärgade kappor, en signal och dörrarna
till en av tjurarnas stallar slogos upp ...
En kolsvart tjurbest rusar fnysande ut, men stannar
plötsligt. Det intensiva ljuset från den klarblåa himlen, musiken
och folkets jubelskrän göra djuret rent av fegt. Det vill
tydligen in i sitt mörker igen, men så börja de brokiga kapporna
verka. Plötsligt får djuret en »banderilla» i ryggen, ett litet,
med brokigt papper à la julljusstake klätt spjut. Spjutet har
en stor hulling och sitter hela tiden kvar i köttet, vaggande åt
alla sidor. Ännu ett par liknande spjut, och djuret tyckes ha
kommit i det »rätta» lynnet, ty publiken jublar och hrr
banderilleros få brått att rädda sig över barriären. Så ännu två
spjut, tjuren rusar efter sin senaste plågoande, denne över det
1 1/2 meter höga planket och — ett hemskt skrik höres ur
tusentals lungor.
Tjuren har hoppat över barriären ...
Djuret springer med spjuten kvar i kroppen runt arenan, tätt
intill åskådarna. Det blir panik, ty de med saken mindre
initierade tro att tjuren skall rusa in bland publiken. Man slår
emellertid upp en arenadörr, som hejdar det rasande djuret, och
med stora påkar drives det in på arenan igen. Faran är alltså
över, och publiken börjar jubla på nytt.
Nu inträder matadoren numro två, Regaterin, med det
traditionella röda skynket i vänstra handen och det långa svärdet
i höger hand. Han »leker» en god stund med skynket framför
tjurens huvud och så ränner han svärdet i djurets rygg och en
fot från hornen. Men — till hälften ... Djuret råmar av
smärta, men det står på sina ben. Ännu en stöt, lika misslyckad,
och en skvalande ström av rött, varmt blod forsar fram ur
djurets mun.
Man griper i sin fasa efter något att hålla sig fast i, ty för
vanliga nerver är detta hemska djurplågeri över all
beskrivning. Och hade man en revolver att skjuta karlen med där
nere på arenan, så gjorde man det.
Ett nytt svärd i djurets kropp och ännu mera blod, men
djuret står likvisst upprätt. Nu söka de på arenan med nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
