Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLII. Vid den s. k. Silverkusten. — Hur man fiskade ostron i Arcachon, hur man badade och lät guldet rulla i Biarritz. Ett par svenskar med gott humör och lika god som billig punsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silverliknande sand, i vilken havet grävt ut djupa, väldiga
jättegropar. Arcachon ligger vid en dylik »grop» eller bassäng och är
i sanning värd att besökas, ty här bakom sandrevlarna är luften
varm och ljum. Platsen lär också vara synnerligen besökt av
bröstsjuka.
Vid en tur per ångbåt runt denna härliga bassäng gjordes
även ett litet kort besök på havet. Det var en nyhet för
flertalet att få gästa oceanen, men de allra flesta syntes hålla styvt
på, att besöket ej skulle bli för långvarigt. Nåja, vi hade också
alldeles nyss njutit en charmant middag i det ståtliga Casinots
stora hall.
— — —
Det var med verklig saknad, vi skildes från Arcachon, men
vad var det dock mot att sedermera skiljas från Biarritz!
Denna senare, obeskrivligt livliga och storstadsmässiga
anläggning »tog» oss alla redan vid första anblicken. Först då
det mäktiga havet, så badlivet på stranden med de trotsiga, med
havet lekande gamla och unga badande, så besöket i
spelsalarna och slutligen den sagolika illuminationen, som bestods
mest varje afton.
De flesta hus i stadens centrala del voro utanpå illuminerade
med små elektriska lampor, och i fönstren hade man satt ljus.
Tip-topen var emellertid idén att i de många träden på gatorna
hänga tätt, tätt med små kulörta lyktor.
— — —
Vad som emellertid mer än alla lampor och lyktor gladde oss
svenskar, var, att på stadens allra förnämsta gata, Place de la
Mairie, se en stor och äktafärgad svensk flagga blåsa ut för
havsvinden. Visserligen hade man överraskats av kung Oscars
bild på vykort, minnen av hans besök i Biarritz, men ändå, en
stor, svensk flagga ...
Vi svenskar fingo snart veta, att flaggan var en broderlig
hälsning från två landsmän, vilka voro bosatta i Biarritz och där
vetat skaffa sig både anseende och en lönande ställning. De
voro direktör Åkermark, från Göteborg, och dr Björkegren,
bror till vår dåvarande spårvägsdirektör i Stockholm, på sin tid
av folkhumorn kallad Berlinergren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
