Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLIV. Ett kapitel om allt det klander, som riktats mot revyskriveriet. — Papirius, Sv. M. och »Brand» på krigsstigen. — När jag var begravningsentreprenör. — Till slut något om att stå ansikte mot ansikte med publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»billighetskurser i gott humör». De som gåvo dessa »kurser» voro allas
vår Dan, den bekanta »sagotanten» Ebba Sjögren samt Erik
Eriksson, den då som ännu i dag populäre imitatorn.
Plötsligt blev emellertid vännen Dan upptagen på annat håll och man
lyckades förmå undertecknad intaga Dans plats. Det var en
fasligt nervös tid. Var lördags- och söndagskväll höllos dessa
»kurser» i endera Vetenskapsakademien eller Arbetarinstitutet.
Ja, en gång på Norrlands nation i Uppsala. De meduppträdande
voro kalla som marmor, men undertecknad svettades värre.
Väl inne på scenen försvann dock alltid denna rädsla, men jag
hade likväl ständigt känslan att vad vår herre skapat mig för,
inte var det skådespelarens kall.
— — — —
Det blev mig emellertid månget tillfälle att förstå de stackars
scenartisternas vånda t. ex. en premiärkväll.
— — — —
Här var för lite sedan ett par välgörenhetssoaréer i
utrikesministerhotellet, där det var en synnerligen exklusiv publik i
salongen, en publik som, förlåt liknelsen, satt liksom bönder på
ett vaxkabinett och bara gapade på den stackars konferencieren.
Det var fruktansvärt högtidligt till en början och de stackars
medverkande voro alla anfäktade av något som kunde liknas vid
rampfeber. Och dock voro de annars hemmastadda på
Stockholms förnämligaste scener. Men så småningom blev det
stämning och den första dagen var räddad. Föreställningen dagen
efter blev helt enkelt förtjusande och de medverkande kunde
icke nog prisa den rara publiken och det vänliga värdfolket,
excellensen och fru Branting.
— — — —
Jag har ett minne från en uppläsning på
Vetenskapsakademien — en dam som satt med en operakikare för ögonen och
envist stirrade på den stackars uppläsaren. Det var något
fruktansvärt, ity de bägge glasen samlade åt sig rampljuset och blevo
som ett par strålkastare, vilka följde en vart man gick. Jag
drömde den natten om en bil med två starka lanternor, som
absolut höll rakt på mig, och hur jag sökte slingra mig liksom
gav sig håken på att upphinna och krossa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
