Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLIV. Ett kapitel om allt det klander, som riktats mot revyskriveriet. — Papirius, Sv. M. och »Brand» på krigsstigen. — När jag var begravningsentreprenör. — Till slut något om att stå ansikte mot ansikte med publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var i Berns salong för flera år sedan. Man firade
50-årsjubileum och slutmarschen skulle anföras av allas vår
Hjalmar Meissner. Men Hjalmar ville att saken skulle annonseras
för publiken, och så lockades undertecknad upp på en stol i
läktarhörnet vid Götiska rummen. Där stod jag också och
slungade ut ett kraftigt: Mina damer och herrar! ...
Under tiden hade emellertid Hjalmar hunnit visa sig i
salongen och det blev ett applåderande utan like, allt medan
undertecknad stod som ett spektakel och fäktade med armarna och
skrek: Mina damer och herrar! ...
Ingen enda kotte tog notis om talaren, alla hängde med ögonen
fast vid Hjalmar. Denne tog också utan vidare taktpinnen,
medan »talaren», röd av ansträngning, klev ned från stolen.
Den gången slapp publiken billigt undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
