Rännstensungar och storborgare / 383 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XLVI. Tjugufem år vid Södra teatern. — Glada och ledsamma intermezzon. — Hur helaftonsrevyerna kom till. — Gamla, kära favoriter. — Ett vad med Victor Lundberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

monolog, han höll under en
slutparad, när »Nr 30 Gustafsson» gavs.

Han trodde han talade för sig
själv, men de närmast honom
stående uppfattade hjärtesucken och
den löd:

»I två år har jag varit vid
Operan, i två år har jag studerat sång
i Paris och nu är jag dyngåkare på
Södran ...»

Han spelade egentligen en sopkarl
i stycket och den rollen gjorde han
förresten som en riktig karl, om
uttrycket tillätes. Året efter »Nr 30
Gustafsson» fick Adami dock en
huvudroll — fast han inte hade ett ord
att säga.

Gunnar Lundberg.

Han spelade »Konstgjorda Svensson» och gjorde denna
stumma roll till en synnerligen glansfull figur, en som sent
skall glömmas. Det året hade Södrans personal tillökats med
Georg Blomstedt, Stassa Vahlgren och Victor Sonnander. Det
var i sanning en trio att spränga även tråkighetens berg med,
och många glansfulla år följde också för den kära Södran,
Vad Sonnander beträffar, kom han till Södran snart sagt av
en slump. Han hade intet engagemang och uppsökte
Gunnar Lundberg, Södrans dåvarande duktige kamrer, för att
få åtminstone något tillfälligt att göra. Revyen »Konstgjorda
Svensson» var då halvrepeterad, men man beslöt låta S. göra
en liten biroll, som teaterns inspicient Robban Wahlberg
hade fått på sin lott, emedan ingen annan kraft var ledig.
Sonnander repeterade rollen, en tjuv, och med ens fick
regissören August Warberg och författaren klart för sig, att
här var något att göra en verklig revyfigur av. Rollen
ökades till, en kuplett skrevs och av tjuven, vilken förut stått
i skymundan, blev nu en mycket dominerande figur. Många
minnas förvisso S:s och Stassa Vahlgrens dans
»Spiskroksvalsen» samt Stassas replik: »Fy, tjuven då!» ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>