Rännstensungar och storborgare / 385 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XLVI. Tjugufem år vid Södra teatern. — Glada och ledsamma intermezzon. — Hur helaftonsrevyerna kom till. — Gamla, kära favoriter. — Ett vad med Victor Lundberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hultmans uppgift att i olika revyer
framställa bekanta Stockholmstyper,
av vilka vi böra ihågkomma hans
porträttlike Jacobi plus Lars
Stendahl och d. v. sjöministern Jacob
Larsson.

Kamrer Vilh. Gottschalk.

Det är här på sin plats att
påminna om det oerhörda arbete, som
under en revys inövning vilar på
kapellmästaren. Södra teatern har
under dessa 25 år endast haft två
kapellmästare: Birger Andersson och
Max Uyma. Bägge voro i sitt
slag utmärkta medarbetare, vilkas stora
möda, som oftast icke omtalats i
recensionerna eller ens på jubiléerna.

I 1913 år revy »Sankt Jönsson och
draken» gasterade Elis Ellis, hans hittills sista uppträdande på
Södran. Vi skola emellertid sent glömma Ellis’ mästerliga
kuplettsång och det kan gärna i sammanhang härmed erkännas, att
kupletterna i en revy direkt skrivas för framställarna. En
utmärkt kuplettsångare — en utmärkt kuplett. Frånsett att
sångaren även kan göra en svag kuplett njutbar, är det dock som om
framställaren inspirerade författaren och det är för övrigt inte
värt att försöka purra på favoriterna en mindre lyckad
kuplett, de uttala ganska tydligt sin kritik, och tvingas de
sjunga en sång, de ej tycka om eller »gilla», som det heter,
blir sången sannerligen inte långlivad.

I revyen »Stockholmsflugor» 1914 blev intimiteten med
publiken i salongen först inledd. Under kupletten »Här ä’
inget knussel», kastades det ut hela nävar med »pengar» i
salongen och under en lustig avklädningsscen, som Hultman
hittat på, slängde han även byxor, väst och klocka ut i
salongen. En eller annan i salongen protesterade smått, men
flertalet var med på noterna, och i revyn året efter,
»Stockholmsjobb», arrangerades ett ordentligt snöbollskrig mellan scen och
salong.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>