Rännstensungar och storborgare / 396 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XLVIII. Sista kapitlet, handlande, även det, om Södra teatern. — Frestande anbud. — Om senaste revyn och dess plötsliga försvinnande. — En uppläsning hemma hos direktören.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

teatern icke intim nog för en revy, varjämte jag profeterade, att
kritiken ej skulle komma att förlåta steget i fråga.

Senaste året har i visst avseende motsagt min utsago, men
jag tror icke på experiment i alla fall. Jag har sett flera
föregående försök på Oscarsteatern stranda.

Stina Berg.

Nyåret 1923 var det Karl-Gerhard, som gjorde försöket, men
Södran stod ändå på sina gamla goda revyben, tack vare
förmågor som Vald. Dalquist, Fastbom och den nu riktigt
varm-i-kläderna vordne Eugén Nilsson, vidare Stina Berg, fru
Wallén, Helge Karlsson samt Carl-Gunnar Wingård, den senare ett
nytt och gott tillskott till ensemblen.

Kom så vännen Rolf, som skulle slå det stora Oscars-slaget
dels som omtyckt charmör, dels som
djärv regissör.

»Festprissar» på Söder, med Eric
Lindholm i en av huvudrollerna, blev
icke förty en framgång, i det
kritiken var övervägande mycket vänlig,
men allt kan man konkurrera med
— utom sin egen direktör. Revyn
gick 60 gånger och femtionde
gången hade författaren i »vanlig
ordning» en liten festlighet bakom
ridåen, där glädjen icke var mindre än
i gamla dagar.

Ack, gamla dagar! Det gick
mycket muntert till på Södran vid
revyjubileerna under samma år. Oftast
fingo vi då disponera scenen för
festen i fråga, och med en så enkel
matsedel som smörgås, sill och
potatis, kunde en glädje framtrollas, fullt
uppvägande fester med både
kyckling och champagne. Fast, bevars
väl, champagne kunde nog vankas,
det även, fast mest vid
kamratfesterna på någon restaurang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>