Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den sociala naturlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idé hos mänskligheten genom dess ideliga och ständigt mera fullkomnade avvägningar av vederlagets rätta mått och mängd.
Det frivilliga vederlaget är möjligt först på ett jämförelsevis högt utvecklingsstadium, det förutsätter ganska långt framskridna själsförmögenheter. Handeln har i början att övervinna många hinder, innan den kan komma till stånd. I synnerhet är det misstron, som erbjuder den svårigheter.
De första formerna av handelsomsättning äro just präglade av denna misstro, med vilken främmande stammar betrakta varandra — ett stadium i utvecklingen, som handeln med primitiva folkslag ännu i dag måste genomgå. Den "stumma" handeln är väsentligen densamma bland nutidens lappar som bland forntidens kartager. Hos de senare gick den enligt Herodotos till på följande sätt: "man förde varorna i land (guldländerna kring Niger), lade dem där, lät en rökpelare stiga upp och gick sedan ombord igen. Vid detta tecken kommo inbyggarna ned till stranden, lade guldet bredvid varorna och drogo sig sedan tillbaka. Kartagerna kommo nu och sågo efter, om guldet var tillräckligt, i vilket fall de togo det. Voro de icke nöjda, gingo de tillbaka till skeppen och väntade där; infödingarna kommo då åter fram och lämnade kvar så mycket guld, kartagerna önskade för att vara nöjda". — "Men ingen gjorde den andra någon orätt", tillägger Herodotos, "ty kartagerna rörde ej vid guldet, förrän de ansågo det lika mycket värt som varorna, och dessa rördes ej heller av infödingarna, förrän guldet var borttaget."
Vi ha sålunda funnit tvänne helt olika sätt, varpå lagen om gengäld tar sig uttryck i samhällslivet: antingen såsom hämnd (nödtvungen ersättning) eller handel, (frivilligt utbyte).
Nu finnas vissa författare, som blott erkänna hämnden såsom den ursprungliga roten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
