Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vad är det, som förmår en människa att handla moraliskt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då den moraliska karaktären av våra handlingar
förnämligast beror på, vad de åsyfta, — vi skola strax
förklara varför — måste det tydligtvis finnas många
olika bevekelsegrunder för moraliskt handlingssätt.
Om man beslutar sig för att hålla ett löfte och
verkligen också gör det, föreligger här utan tvivel en
moralisk handling. Men den drivande kraften härvid
är möjligen blott sympati för den person, som
mottagit löftet. Eller måhända är den vår lust att
utmärka oss, att tillvinna oss andras aktning, vårt hopp
om ära och belöning, kanske vår fruktan för andras
omdöme, för hotelser, lagens straff, e. d. Kort sagt,
det kan finnas hundra olika bevekelsegrunder, som
förmå en människa att hålla sitt löfte.
Frågan är nu, om det är riktigt att kalla en
handling, utgången ur dylika bevekelsegrunder, för
moralisk, om man bör nöja sig med, att den blott
åsyftar uppfyllandet av ett yttre, närmare bestämt
ändamål. Måste man icke dessutom fordra, att också
bevekelsegrunden — sinnelaget, som driver till
handling — är av rent moralisk art, d. v. s., att
ingenting annat än hänsyn till det sociala
förtroendeförhållandet och den därpå grundade skuldkänslan är
bestämmande, då handlingen utföres?
Nej, detta vore orimlig fordran — om nämligen
moralen skall få någon betydelse såsom praktisk norm
för samlivet. Det vore olycksdigert att förlägga
tyngdpunkten av det moraliska i de själsliga
bevekelsegrunder, som dölja sig bakom handlingen. I samlivet
är det handlingarna allena, som skapa förtroende.
Vad som försiggår i människans inre, har naturligtvis
den största betydelse för henne själv, men man kan
icke därpå bygga regler för samlivet med andra, ty
själslivet undandrager sig ju kontroll utifrån.
Man kan därför i sina moraliska domslut icke
nog skarpt åtskilja handling och sinnelag. Vi äro
sällan skickade att bedöma eller fördöma varandras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
