Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vad är det, som förmår en människa att handla moraliskt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnelag. En annan sak är det med handlingar, som
ingripa i vårt eget liv. Självuppehållelsedriften tvingar
oss att underkasta dem en granskning med avseende
på deras värde för samlivet, och frågan är, var
synpunkterna för denna värdering böra sökas.
Vi kunna ej gå in på, att vare sig egennyttig
beräkning eller osjälvisk offervillighet och medkänsla
äro de enda driffjädrarna för moraliska handlingar.
Ty vi ha sett, att det finnes många andra drivkrafter,
av vilka ingen har något särskilt företräde, och som
alla måste tagas med i räkningen, då det gäller att
bedöma en handlings moraliska värde.
Härmed är icke sagt, att man måste förneka
tillvaron av bevekelsegrunder, som framför andra förtjäna
benämningen moraliska, därför att de stå i särskilt
direkt och tydlig förbindelse med det moraliska syftet.
Då det moraliska syftet är att skapa socialt
förtroende genom ett rättfärdigt handlingssätt, måste
naturligtvis det sinnelag, som behärskas endast av
detta syfte utan någon baktanke, i alldeles särskild
grad anses moraliskt. Och om det förefinnes en på
intresse för det sociala förtroendet grundad
pliktmedvetenhet och rättrådighet, måste denna kallas för den
centrala, moraliska bevekelsegrunden.
Man kan tänka på följande exempel. A. tager
en vän i försvar mot förtal. Om han gör detta av
vrede, fåfänga, e. d., stå dessa bevekelsegrunder långt
ifrån det moraliska syftet. Gör han det däremot
driven av sin rättrådighet, då förefinnes ett sådant
sammanhang mellan syftet och bevekelsegrunden, att
denna senare kommer att inta en särställning framför
andra, som möjligen kunnat förmå honom att taga
vännen i försvar. Han har då icke blott handlat
moraliskt, utan tillika gjort detta av moraliska
bevekelsegrunder.
Det ovan uppställda spörsmålet: vad är det, som
förmår en människa att handla moraliskt? måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
