Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Naturlig och juridisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de enskilda individerna själva sin säkerhet och ordna
på egen hand alla sina tvister med andra.
Men på vad sätt blir makten till rätt? Vad är
det som förmår en maktägande att utfärda lagar emot
dråp och stöld, d. v. s. bestämmelser, som ju också
måste inskränka hans egen handlingsfrihet?
Det är den maktägandes eget välförstådda
intresse, som tar sig uttryck på detta sätt. Då han
tillgriper dylika åtgärder, utgår han nämligen från
den tanken, att samhället ej skulle kunna bestå, om
medborgarna inbördes åte ut varandra — och om så
skedde, vad vore han då själv? Åtskilliga lagar ha
mera direkt själviska och småsinta motiv, men det
gemensamma grunddraget för dem alla är dock, att
den maktägande själv utfärdar vissa bestämmelser för
att kunna få välja det minst onda av tvänne onda
ting. Det är för att icke äventyra sitt eget bestånd,
som makten nödgas på vissa punkter inskränka sin
egen handlingsfrihet. Denna självinskränkning lönar
sig mångfaldigt. Genom rätten får nämligen makten
tillfälle att bevisa sin egen gagnelighet och sålunda
tillvinna sig gillande och understöd — rätten är
maktens politik" (Ihering).
Vad moralens ställning till lagen angår, är den
en gång för alla given genom den form, vari lagen
framträder. Det är ju mycket möjligt, att ett
lagstadgande kan äga etisk innebörd, t. ex. om det
förbjuder stöld, och håller man sig blott till innehållet,
kunde man från etisk ståndpunkt säga: det är ju
ingenting annat än en gammal erkänd sanning, som
etiken för länge sedan uppdagat; den gilla vi
obetingat. Men nu är saken den, att statsmakten alls
icke har bett oss om detta, erkännande, ty dess
förbud äger en viktig tillsats: om du stjäl, tillgriper jag
utan vidare de och de tvångsåtgärderna. Statsmakten
hyser ej det ringaste intresse för våra
bevekelsegrunder; den fordrar ej gillande, utan underkastelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
