Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvande en trång inre borggård. Midi öfver den längre
kortväggen mot nordväst samt framspringande något
från dess grundlinje höjer sig det väldiga S:t Olofs
tornet, slottets fastaste dol, hvilket med flere våningars
höjd öfverskjliter den öfriga byggnaden o o b upptill
slutar åttkantigt. Endast tornets af gråsten uppförda ;i
lägsta våningar härröra från medeltiden. Framför
tornet samt nedanför den branta backe, hvarpå det ligger,
utbreder sig mot nordväst förborgen, omsluten i norr
och väster af en rad magasinsbns, i söder af en hög,
med skottgluggar ooh rester af en skyttegång försedd
mur, hvilken utan tvifvel är uppförd i medeltiden. Vid
ingångsporten från bron synes ett lågt tvåvånings hus,
hvilket på 1600-ta’et var residens för landshöfdingen.
Bundtomkring slottet och förgården löper utmed stranden
en nästan lodrätt i sjön stupande vall. — Själfva
slottsbyggnaden höjer sig 4 våningar; i hörnet mot sydost
finnes ett ruuat torn, anmärkningsvärdt för sina vackra
stjernhvalf. I detta torn, som icko synnerligen berörts
at restaureringsarbetet, fnnnos innan detta vidtog
inmurade stenskifvor med släkterna Tott’s och Stures
vapen.
Slottets uppkomst och strategiska betydelse har radar, ofvan sid. 241
bérdrts, 1 slutet af 1300-talot hörde VIborg till Bo Jonsson trrips många
förlRningur i Finland. Sin glansperiod hadc. slottet på 1400-talet, då det
var on af rikets viktigasto fästningar och det starkaste värnet mot
Ryssland. Undor nftmda sekol innehados slottet af inånga mäktigo stormän i
riket: Nils Kristerson Vase, 1416—42, Karl Knutsson Bonde föro
hnnstron-bestigning, 1442—48, Erik Axelsson Tott, 1457—81 och Knttt Posse, 1495 —
97, vid nvaTS namn minnet af don vi borgska smällen ilr förknippadt fso
ofvan sid. 241). Don sista storman, som utan redovisningsskyldighet
inuo-hnde förläningar i Finland var grofvo dohan af Iloya, Gustaf Wasas svågor,
som 1525—34 var horre pii Viborg. Härefter stäldos slottets innohafvare
under konungens omedelbara insoonde och pålades skyldighet att rodovisa
för sin förvaltning. Länots aflägsna lilgo ueroddo dock stäthållareno ofta
nog möjlighet att undandraga sig konungens kontroll och att uppträda med
själf rådighot. Detta inträffade isynnerhet under ErikXlV:s och Johan III:s
tul. Andra tidor koinmo med Kari IX. Mod blodig hnnd bröt licrtigon de
linska ståthållarelies makt, I Viborg lät han år 1599 halshugga de
förnämsta af Sigismunds bosogrado anhängare: Arvid Henriksson Tott och
don nes son IvHr, Lars Mårtensson Creutz samt Nils Olofsson till Heltoin,
jämto andra frälse och ofrälso inlin. Med oblidkolig stränghet bemöttes
nvarjo försök till större sjiUfständighet från slottshöfdingarnos sida. Först
mod Gustaf 11 Adolf åtetvunno stäthållarene en vidsträcktare myndighet
och orhöllo särskildt höfdingarna pä Abo och Viborgs slott ett slags
öfvor-uppsikt öfvor de andre befalhmigsmännen i Finland. — Slottshöfdingon
uppbar vid denna tid kromiinkoinsten i länet, doek icke hela doss belopp,
utan så mycket som erfordrades till slottots underhåll. För denna uppbörd
ålåg honoin sträng redovisningsskyldighet. Såsom länots högsto ombotsinan
stod slottshöfdingen i spotsen för tien militära och borgoiiiga styrelsen, inon
bristen på bestämda instruktioner lämnado gränserna fi>r hans maktområdo
mycket obestämda; först genom Gustaf Adolfs instruktioner af 1610 blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
