Return to Recent Changes
| Changes made to anmilan/0032 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.4 | 269 | 269 = 100% | 0 = 0% | 0 = 0% | |
| 1.5 | 270 | 269 = 100% | 1 = 0% | 0 = 0% | |
kunde; trumpetaren och hans instrument (ty han hade sitt
instrument med sig) kröpo bakom en kanapé. Madame
var icke ensam, en herre följde henne. Man sätter sig,
man pratar; man utbyter några löften. — En dag, säger
han, glömmer ni mig. Ni har lofvat mig att bli min
hustru. En oundviklig resa skiljer mig ifrån er. Jag
är rädd. — Om jag någonsin glömmer er, svarar damen,
må jag bli straffad derför i denna verlden och i den
andra! Må ni förebrå mig min trolöshet till och med i den
stund då domedagsbasunen ljuder!
Vid detta ord föll en idé på soldaten som låg och
leddes; han fattar sin tuba och framstöter några väldiga
toner derur; damen, förskräckt, dånar. Trumpetaren tar
till flykten, och man skrattar mycket åt äfventyret.
*
</chapter>
<chapter name="Ett qviproqvo">
<tab> <i>Ett qviproqvo.</i>
En myndighet i Frankrike hade häromåret genom
något besynnerligt missförstånd utnämnt en häst till
grindvaktare. Ett icke mindre besynnerligt fall inträffade
år 1848 under det Lamartine var chef för utrikesministèren.
Under de få ögonblick af lugn som virrvarret i
affärerna beskärde honom, sysselsatte sig skalden —
ty skald förblef han fortfarande — med läsning af
Psaltaren. En vers, ett anslående ställe deri upptände hans
ytterst lifliga fantasi. Han tager sin anteckningsbok ur
fickan, skrifver med blyerts numret på en psalm och
derunder psalmisten Davids namn. Men i samma ögonblick
kom en hop folk för att tala med honom i republikens
affärer samt för att aflemna förslag till åtskilliga
konsulsplatser. Lamartine antecknade namnen på de sökande i
sin bok, hvilken han öfverlemnar till sin sekreterare
på det att denne skall utskrifva utnämningarna.