Return to Recent Changes
| Changes made to detjaser/0014 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 273 | 264 = 97% | 0 = 0% | 9 = 3% | |
| 1.2 | 273 | 264 = 97% | 0 = 0% | 9 = 3% | |
14
MEDAN DET JÄSER
ceradesplacerades på diplomatläktaren med en kaffegök framför
sig. På estraden skreko och sprattlade tyska pigor,
jonglörer utförde märkliga konster, amerikanska
ex-centris
excentris med självlysande näsor och lappade kläder
buro sig åt som stoliar, akrobater och atleter
arbetade som för livet och gubben Österlunds förvåning
växte. Hans ögon blevo mer och mer vidöppna och
käften stod på så vid gavel att han glömde spotta
tobak. Men då en ormmänniska slutligen satte sig
på sitt eget huvud, blev det för mycket för Österlund.
Han steg upp, slog näven i bordet så att flaskor och
glas ramlade om varandra och skrek:
— Nehej, detta ä djäven anamma lögn!<sp>lögn</sp>!
Efter den dagen vart Stockholm gubben Österlund
en styggelse och en galenskap.
Alltnog, vi jagade några dagar med växlande lycka
och Österlund växte mer och mer i vår aktning. Sjön
och vad därtill hörer förstod han sig på som ingen
annan och en båt kunde han sköta. De åttisex åren
hade gjort honom vis och god och överseende —
from skulle man kunna säga, och de förfärliga
beck-ederna
beckederna verkade i hans mun som hymner till skaparen,
sånger av glädje att ha fått leva så länge och ha
hälsan. Han närde intet hat till gubben Karlsson —
han såg och hörde på honom med den vises
godmodiga förstående och beklagande — på sin
höjd-Och
höjd. Och när han under hiskliga svordomar tillrättavisade
honom eller gav honom råd låg tydligen ingen
bitterhet under, fast han kunde haft anledningar nog.
Men hur ädel en människa än är, bär hon inom
sig fröet till något som ej har med moral att skaffa.
Gubben Österlund var vad man kallar full av hin!