Return to Recent Changes
| Changes made to dialektl/0222 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 1121 | 1064 = 95% | 0 = 0% | 57 = 5% | |
| 1.3 | 1227 | 1064 = 87% | 67 = 5% | 96 = 8% | |
<poem>
<sc>Stajn-Gajt,</sc> f. stenkrus. Anledningen till
benämningen troligen deraf att hon lemnar
dryck, liksom geten mjölk. G.
</poem>
GET 2 (pl. <i>getter),</i> f. tanke, sinne;
förekommer endast i uttrycket: "inte ha alla gettera
hemma", 1) vara tankspridd; 2) begrunda något.
Vm., nk. Fn. <i>geð,</i> n. sinne, sinnesstämning; d.
dial. <i>gied</i> (pl. <i>giedder),</i> tanke, eftertanke: "at have
sine giedder samlade" (Mlb., DL. 158). Jfr <i>ge(d), gät.</i>
GET 3 <i>(gjet,</i> def. <i>gjeta</i> eller <i>gjejta),</i> f.
bröstvårta, qvinnobröst. Vb. jtl. "Suga gjeta", dia. Hj.
Jfr fsv. <i>gæta, giata,</i> v. a. a) mottaga, erhålla,
finna; b) afla. VGL.; fn. <i>geta (gat, getit),</i> v. a.
a) mottaga, erhålla, bemägtiga sig (jfr lapp. <i>kät,</i>
hand); b) afla, få barn; e) gifva, skänka; <i>geta,</i> f.
föda, näring: "glaðr varð gera bróðir getu",
vargens broder vardt glad öfver maten. Kormaks
saga. Kphnm 1838, kap. 16; <i>getnaðdr,</i> m. a) aflelse;
b) afkomma; fe. <i>gëtan, gitan,</i> v. a. a) mottaga,
erhålla; b) afla. Jfr <i>gäta</i> 2.
GETA, <i>getar, getsel,</i> s. <i>gäta</i> 1.
GETUNG, m. geting. Vg. (Skarab). <i>Gjatning.</i>
Nb. (Ö. Cal.). Fsv. <i>getanger,</i> m. S.F.S. 6, 297.
<poem>
<sc>Getingböla</sc> (pl. <i>-lur),</i> f. getingbo. Dl. (Elfd.);
<i>getingbylja</i> (pl. <i>-jur),</i> f. Dl. (Mora); <i>getingbyla,</i>
f. Dl. (Ohre), ul.; <i>getingbila,</i> f. Dl. (Våmh.);
<i>getingabilla,</i> f. Vg.; <i>gjatning-bille,</i> f. id. Nb.
(Ö. Calix). <i>Getingbilä,</i> f. 1) getingbo; 2) arg
och snarsticken menniska. Sdm. S. <i>bol</i> 2.
<sc>Getingdillä,</sc> -a, f. getingbo. Mp. S. <i>dylä.</i>
<sc>Geting-kwänn,</sc> f. getingkaka. Dl. (Elfd.).
Jfr <i>brömskwänn.</i>
</poem>
GEUD, <i>göud</i> (hårdt g), m. tok, galning. Vb.,
nb. <i>Geut,</i> m. tjurhufvud, envis skalle. Fl. (Öb.).
<poem>
<sc>Geudu,</sc> <i>geudut, göudu, göu, göut</i> (hårdt g),
adj. tokig, fjollig. Vb. <i>Geudat</i> (hårdt g), adj.
id. Nb. (Calix). <i>Gåut, gut,</i> adj. dum. Åm.
(Själevad). <i>Gäulot,</i> adj. tokig. Fl. (Öb.).
<sc>Göuäs</sc> (ipf. och sup. <i>-sä),</i> v. d. 1) tokas,
gyckla, skämta; 2) tala och handla enfaldigt
och barnsligt. Vb. Ordens härledning osäker.
Jfr fn. <i>gauta,</i> v. n. prata, gyckla; <i>gautun,</i> f.
nugatoria jactatio (Egils. 226); mht. <i>giuden,
göuden, geuden,</i> v. n. pråla, slå stort på; (deraf
nht. <i>vergeuden,</i> v. a. förslösa); <i>giudel,</i> m.
prålare (Ben. 1, 538, 539); hindost. <i>gâûdî,</i> en
dåre. S. <i>gog.</i>
</poem>
GEUD (hårdt g), m. större talgljus, som
beredes derigenom att sämre talg stöpes i en
luftstrupe, hvilken är tagen af ett boskapsdjur. Ett
sådant ljus nyttjas i ladugården. Vb., nb.
GEVLA 1, v. a. o. n. 1 1) tugga illa,
långsamt. Vg., fl. (Nl.). <i>Gövla,</i> id. Kl. <i>Givla,</i> v. a.
tugga på något som man ej vill svälja. "Givla på
tuggbussen". Ög. <i>Gepla,</i> id. "Gepla om bussen".
Fl. (Ingo); 2) gå på med munnen, hafva svårt att
få fram orden, stamma; 3) säges äfven om den ,
som har svårt att läsa rent och måste emellanåt
stafva sig fram. Nk. <i>Gjäivl',</i> v. n. prata i vädret.
"Kwa star 'et ther å gjäivlar?" Fl. (Nerpes).
Fn. <i>geyjta,</i> vränga munnen; gapa, v. a. gapa,
<i>geipr,</i> adj. öppen, gapande. Jfr <i>gipa.</i>
<poem>
<sc>Gevel,</sc> m. mun, trut. "Håll geveln på dej!"
Vm., nk. Nht. dial. <i>gefl,</i> m. mun; föraktligt.
Lexer, Kärntisches wb. 111.
<sc>Gövler,</sc> m. en som äter sakta. Kl. (Ryssby).
</poem>
GEVLA 2, s. <i>gävlas.</i>
GIFT, <i>giftas, giftas-vån,</i> s. <i>giva</i>
GIFTBORG, s. <i>borger.</i>
GIGA, v. a. 1 stänga glest, stänga eller gärda
med störar i korsvis. Åm. <i>Giig</i> (uttal. <i>djiig;</i> ipf.
<i>-ä),</i> v. a. 1) stänga glest; 2) stödja en
gärdesgård med s. k. <i>gigstörar.</i> Vb.
GiGHAGE ei.
<poem>
<sc>Gighage</sc> el. <i>gighaga,</i> m. en glest uppförd
gärdesgård; gles stängsel; egentl,egentl. till skydd
för hästar och kor. Am. (Nätra), vb.
<sc>Gigstör (pl.-ar),</sc> (pl. <i>-ar),</i> m. något krokig stor,
hvarmed gärdesgård stödjes, och med sin öfra ända
fastbindes med samma hank, hvarmed
gärdes-gårdens
gärdesgårdens störpar sammanbindas. Vb.,nb.Vb., nb. (Cal.).
</poem>
GIGAL-VÄXTER, f. pl. Lathyrus pratense
L. UI.
GIGA,Ul.
GIGÄ, m. haka. <i>Ejstur-gigä,</i> m. isterhaka. G.
GIKKÄL (ipf. <i>gikklä)</i> v. n. 1) lösligen uppsätta
något, färdigt att ramla ned, gildra; 2) bygga
ovaraktigt, resa nppupp i vädret utan stod.stöd. Vb. Jfr
<i>giga.</i>
<poem>
<sc>Gikkel,</sc> n. 1) så kallas allt sådant arbete;
gillerverk; 2) ruckel, ostadigt verk, som
lätteligen sönderfaller, nedramlar. Vb.
<sc>Gikkelverk, ii.</sc> n. ostadig byggnad. Vb.
GikkellÅnnom,
<sc>Gikkellånnom,</sc> adj. gilleraktigt, illa hopsatt,
ovaraktigt. Vb.
</poem>
GIL, <i>gill, giller, gilla sig,</i> s. <i>gel.</i>
GILJA 1, v. n. 1 fria,fria. Sm. Fsv. <i>gilia,</i> v. a.
förföra (qvinna) till otukt, lägra. VML.; fn,fn. <i>gilja,</i>
v. a. id.: "gilja konu».konu". Ordet är beslägtadt med
fn. goda,<i>gæla,</i> v. a. smickra, uppmuntra, <i>gala,</i> v. a.
mulcere blandis verbis; gælingarord,<i>gælingarorð,</i> n. smicker.
Fornmanna sögur. Hafniæ 1825 ff.; 8, 23.
<poem>
<sc>Giljare,</sc> <i>gillare,</i> m. friare. Sm,Sm. (Vestbo;
ordet ej mycket brukl.).
<sc>Giljare-val,</sc> n. friareval, trolofning. Sm.
<sc>Gilje,</sc> n. frieri. Sm.
</poem>
GILJA 2, f. hålväg, bergsväg, högländt mark
mellan tvenne berg; bergspass, skogspass. Bhl.
(Vikorne, Elfs., Or. och Tj.), Fn. <i>geil,</i> f.
mellanrum, klyfta, <i>gil,</i> n. liten bergsklyfta, fördjupning
mellan berg, <i>géila,</i> v. a. skilja från hvartannat,
göra gång emellan:emellan; n. <i>gil, gjel, gjyl,</i> n. & f. "eu"en
dyb og langstrakt bjergkleft,bjergkløft, i sær en dyh rendodyb rende
som er fremkommen ved stenskred»stenskred" (Aasen 129);
e. dial. <i>gill,</i> bergsklyfta, trång dal; skot. <i>gil, gillgill,</i>
håla, klyfta, trångt pass; mht. <i>giel, ni.</i> m. gap, svalg
(Ben. 1, 511); irl. <i>gil,</i> n. bergsklyfta; yilaid,<i>gilaid,
giolaid,</i> trång dal, bergsklyfta; hindost. <i>gil,</i> en
väg; beng. <i>gali,</i> id.; pers. <i>gileh,</i> en väg mellan
två berg.
GILLA, s. <i>gälda</i> 2.
GILLE, <i>giller, gilles-folk, -gård, -lav, -gilling,
gillingsland—äng,</i> s. <i>gälda</i> 1.
GILLRA, v. n. 1 1) eg. sätta ut giller för att
fånga vilda djur eller foglar. Riksspr.; 2) bygga
ovaraktigt. Gillar<i>Gillär</i> (ipf. gillra).<i>gillrä).</i> Vb. »Gillra fri
sej»,"Gillra frå
sej", säges t. ex. om en vårdslöst uppsatt
gärdsgård. Vm., sdm. (Björkvik).
<poem>
<sc>Gillriger ei.</sc> el. <i>gillrig, a4J.</i> adj. 1) ostadig, väck*
lande,
väcklande, utan fasthet; om ting. Vm.,nk.,bl.;Vm., nk., bl.; 2)
osäker, slipprig. Sm.
</poem>
GIMA, f. öppning till en bakugn. <i>Ugnsgima, f<</i> f.
id. UI. lillUl. <i>Gim,</i> m. id. Hs. (Db.). <i>Gimman ei.
gitnmen,</i> el.
<i>gimmen,</i> n. öppning till en bakugn, främsta delen
i hvalfvet af en bakugn, Nb. (Calix), vb., am.åm.
(Nätra, Arnäs).
GIMÅN,
GIMAN, n. öppning med giller i en flskhorotoa,fiskhomma.
Bl. F$,Fn. <i>gima,</i> f. öppning, spricka i gimoft} Q* W,;spricka; <i>gíman,</i> n. id,;
(af </tma,<i>gima,</i> v. n. att gapa: dehiacere),dehiscere), Jfr pwW*
gxtnV,prakr.
<i>gimb’,</i> att gapa. I!b.Hb. 156.